Att bygga en stat

Noomi Stahl Berglingers senaste inlägg i bloggen "Idiotsäkert" hade titeln: "Som hund och katt" (16 sept 2014). Följande citat ur inlägget vidrörde något jag länge funderat över, nämligen: vad lever alla talibaner, Hamassoldater och ISISare på?

"Och sen är det praktiska frågor. Om alla ”vi” springer runt med maskingevär som Allahs kosacker, vem ska då odla mat, väva orangea fångdräkter, bygga videokameror, bygga kommunikations-satelliter eller utveckla kärnvapen? Vem ska bygga den värld som ISIS har så bråttom att förstöra, om inte vi kättare?"

Jag älskar formuleringen: "Vem ska bygga den värld som ISIS har så bråttom att förstöra?"

Islamiska Statens soldater (Foto: Expressen)

Vi har sett dem på tv i åratal, dessa allvarliga män, med sina Kalasjnikov i en rem över axeln.

De tycks inte jobba med något, de sitter eller står i en steril ökenmiljö och vaktar någon eller väntar på något. Är de i ett hus är huset oftast slitet och fallfärdigt.
Ibland samlas de i grottor. De har bilar med stora kulsprutor på flaket. 

Men var får de mat ifrån? Har de ingen hyra som ska betalas? Har de familj? Vem försörjer familjen?

Vem har byggt huset de sitter i? Är det någon som har ansvaret för att det inte ramlar ihop snart? 

Har de tillgång till dusch och dricksvatten? Jobbar de extra för att odla mat?

Har de någon utbildning? Kan de läsa? Om de blir sjuka eller sårade, finns det läkare och sjukvård i närheten?

Finns det någon i deras umgängeskrets som över huvud taget funderar på ett hållbart samhälle om 5, 10 eller 20 år? 

Jag arbetar sedan över 40 år som byggnadsmålare. Jag vill inte skryta eller spränga in smygreklam i texten, men jag och mina kamrater har en policy att se långsiktigt när vi arbetar. Det är kanske inte alla målare som gör det. Man kan ju alltid "bara måla över". Dölja smutsen med ett lager färg.

Men man kan också tänka hållbarhet. Om man oljar utsatta träytor noga, grundmålar med rätt sorts färg och satsar pengarna på en erkänt långlivad färgtyp, fogar och spacklar hål och sprickor så inte vatten kan tränga in så lätt, tvättar innan behandlingarna, kittar omsorgsfullt mot glasrutorna, spacklar och slipar noga innan tapetseringen osv, så håller det längre.
Kunden blir nöjd och vi får på sikt mer jobb. Vi kallar det win-win; alla blir vinnare.

Det går att applicera samma princip på alla byggjobb. Snickare, rörläggare, elektriker osv.
Det kan kännas jobbigt ibland att gå upp på morgonen och släpa sig till jobbet.
Att försöka få livspusslet att gå ihop som det heter så fint nu för tiden. Men var och en av oss, hur oansenligt yrke eller plats vi än har, behövs för att få vårt samhälle att fungera.
Vi bidrar med vårt knog för att bygga en miljö som är värd att leva i, för oss och våra barn.
Expediter, sophämtare, personalchefer, brandmän, mattläggare, sjömän, designers, radiohandlare, fabriksarbetare, undersköterskor etc etc etc ...

Men de där barska, heliga krigarna skapar inget hållbart, bara död och sorg. 

Vet de om det?  Eller tror de på fullt allvar att de bygger upp något?

De bygger en stat, säger de. Men man bygger väl inte genom att riva ner, döda och förstöra?

Ok, ISIS har inkomster. Stora inkomster. De är en av världens rikaste terroristorganisationer.
De finansierar sin verksamhet genom att röva, med våld inta oljekällor, kidnappa oskyldiga och sedan kräva hutlösa lösensummor. Övergreppen är så grova att det är svårt att beskriva dem. Jag har valt att inte visa någon hemsk bild som visar alla övergrepp ISIS gör sig skyldiga till, men internet är överfullt av dem, det är bara att Googla.

Men de kommer aldrig att upptäcka ett nytt vaccin, aldrig tillverka däck till den kulspruteförsedda jeepen, aldrig tillverka vattenflaskor, blodplasma eller något annat de kan komma att behöva.
Deras skraltiga, dåligt underhållna hus kommer att falla ihop en vacker dag bara för att ingen målade om det, fixade rören till brunnen, lagade hålet i taket eller såg till att det kom elektrisk ström i kablarna. (Om det fanns några)

Och vem ska bo i deras stat? Folk flyr ju för dem i hundratusental, ja, flyktingarna kan räknas i miljoner. 

Knesset - Israels riksdag  Foto: Bertil

Eftersom min blogg i första hand handlar om Israel kan vi ta Israel som ett bra exempel på ur man kan bygga en stat. Nu vill jag berätta en historia så kortfattat jag kan:
Israel planerades i god tid. Världens judiska befolkning var i ett desperat behov av en fristad någonstans på jordklotet. Särskilt judarna i Europa och Ryssland var pressade av förföljelse och diskriminering.
Över 50 år innan staten Israel utropades samlades företrädare för det judiska folket i Basel i Schweiz 1897, för den första sionistkongressen. Kongressens initiativtagare, Theodor Herzl, skissade på en framtida lösning för Europas förföljda judar. Judiska Nationalfonden startade redan 1901, för att finansiera inköp av land till judiska immigranter.
Herzl dog redan 1904, men hans vision förverkligades genom skapandet av Palestina Office 1908, en organisation som hjälpte invandrande judar att etablera sig i den Osmanska provinsen (och avkroken) Palestina. De startade mängder av samhällen, organisationer, kibbutzer, fabriker och företag som skulle kunna härbärgera alla nyanlända. 

Efter att Storbritannien efter första världskriget tagit makten i Palestina, omstrukturerades Palestina Office, växte sig större och fick 1929 namnet Jewish Agency. Denna organisation, som hade en bredare bas av skiftande judisk bakgrund (inte enbart rent sionistisk och nationalistisk) accepterades av de brittiska myndigheterna som en förhandlingspart när det gällde frågor som gällde det judiska samhället. 

Parallellt med allt detta skapades mängder av företeelser,  t.ex Hadassah 1912 (sjukvård), Histadrut 1920, (arbetarorganisation, typ svenska LO),  Haganah 1920 (inofficiell judisk armé som vid Israels utropades omformades till IDF, Israel Defence Forces), Magen David Adom 1930 (akutsjukvård), dagstidningen Palestine Post 1932 (som 1950 bytte namn till Jerusalem Post), bankväsende osv. Uppräkningen kan fortsätta i en oändlig rad. 

När sedan staten Israel drog igång, den 14 maj 1948, fanns samhällets alla viktiga funktioner på plats, och maskineriet kunde rulla igång.

Att det blev krig dagen efter berodde naturligtvis på att alla grannländer anföll från alla håll i ett försök att utradera den nyfödda nationen, och hade inte staten varit så organisatoriskt väl förberedd hade den aldrig överlevt.

Några liknande förberedande åtgärder utfördes inte i det arabiska samhället under samma tid, fram till omröstningen i Förenta Nationerna och FN:n delningsplan för Palestina, 1947. Det bildades ingen motsvarande Arabic Agency, de sumpade möjligheten att bilda en arabisk stat när de tilltänkta områdena var i arabiska händer (1948-1967) och har så gjort än till denna dag. All kraft lades på att försöka förstöra den judiska staten istället för att bygga upp en egen. 

En grundbult i en fungerande stat är att ordna politiska val och att följa väljarkårens beslut. Där har både ISIS och samtliga arabiska länder en hel del att lära, inte minst av Israel. 

Under sommaren 2014 kunde man fira två tioårsjubileum i Mellanöstern.
Först kunde vi gratulera Israel till sin tionde president, då Simon Peres lämnade över till Reuven Rivlin.
Ungefär samtidigt kunde vi gratulera Mahmoud Abbas, PLO:s president till sitt tionde år i ledarställning. Problemet är bara att hans mandat bara löper över 4 år, och sedan det tog slut har inga val hållits på Västbanken. Det palestinsk/arabiska samhället praktiserar det gamla vanliga, högst odemokratiska valsystemet: "En väljare, en röst. en gång".

ISIS flagga

ISIS använder faktiskt ett annat valsystem. Konvertera till vår variant av Islam eller dö!

ISIS betyder: Islamiska staten.
Men man bygger inte en fungerande och hållbar stat genom att anfalla och döda alla som kommer i ens väg.
Det kommer inte att fungera.

Öken

Stenbock - Ibex  Foto: Bertil

Från att ha varit i centrum av medias nyhetsbevakning under 50 dagar har nyhetsflödet från Israel förvandlats till rena öken. Tomt, tyst och torrt. (Hösten 2014)

Det enda man kan läsa i svenska tidningar är möjligtvis att det kanske snart utbryter krigshandlingar mellan Hamas och Israel igen, i samband med att vapenvilan officiellt tar slut den 25 september.

Varför skrivs det så lite om vad som händer i Israel när det inte är krig?
Det finns så mycket att berätta!

Faktum är att jag faktiskt råkat höra om Israel i radions P1 de senaste dagarna. Det har handlat om nyheter och innovationer, särskilt inom medicinsk forskning, t.ex medicin mot Ebolaviruset.
Även en ovanlig lösning på trafikstockningar mellan Tel Aviv och flygplatsen "David Ben Gurion" presenterades i ett vetenskapsmagasin i svensk radio. Den bilburne resenären kan välja mellan en vanlig gratisväg och en avgiftsbelagd vägsträcka, och det är trafikintensiteten för stunden som avgör vilken väg som är lämplig. Jag tycker sådant är intressant.

På tal om öken, jag gillar egentligen öknen väldigt mycket. Inte den mediala öken som regerar i Sverige men den riktiga öknen. Öknen med sin storslagenhet, sitt spännande djurliv och sin tystnad.
Där är lika stämningsfullt och vackert på natten som på dagen, var kan man se miljoner stjärnor bättre än mitt i öknen om natten, långt från städernas störande ljus?

Jag har en god vän som har rest till Israel flera gånger, några gånger ensam. 

"Jag måste hyra en bil och ta mig ner i öknen" berättade han en gång. Det var innan jag själv besökt Israel och jag blev förvånad av hans längtan. Nu, efter att jag flera gånger bilat genom Negevöknen i södra Israel, förstår jag precis vad han menade.

Jag och min hustru hyrde för ett par år sedan en stuga i Tzukim i Parans öken, halvvägs till Eilat.
Det var härifrån som Moses lät spejare spana in Kanaans land efter ökenvandringen. (4Mos13:4,27)
Hit flydde också David efter profeten Samuels död. (1Sam25:1) Vart man än åker i Israel påminns man av alla bibliska händelser, även mitt ute i ökenlandskapet.

Solnedgång i Parans öknen  Foto:Bertil

Vi bodde ett par nätter i en stuga tillverkad av lera och halm, byggd med lokalt ekologiskt material.
Det låter lite som när Israels barn var förslavade i Egypten, de tillverkade ju tegel av lera och halm. (2Mos)
Ingen AC, bara en fläkt i taket. Personalen gav oss rådet att dricka mycket och dessutom gå upp mitt i natten och duscha kallt. Det visade sig vara en nödvändig åtgärd.
Vi var de sista (och enda) hyresgästerna i hela byn innan sommaruppehållet, det var helt enkelt för varmt för turister att bo så simpelt, utan luftkonditionering, mitt i sommaren. Det var över +45 celsius i skuggan på dagen.
Men så kom kvällen. Det är fel att säga att det blev svalt, men en stilla bris från öknen drog över stugbyn och förändrade luften.
Den brännande solen blev skonsammare. Först smälte vi samman med solnedgången över de vackra bergen, sedan kunde vi sitta en timma i den enkla poolen och svalka oss medan mörkret föll. Det var absolut tyst, förutom ljudet av syrsor.

Öknen i södra Israel är till stora delar bergig och stenig, inte de där sandhaven som vi svenskar ofta förknippar med öken. Jag glömmer aldrig första gången jag bilade norrut och närmade mig Ramonkratern.

Israel ligger ju i norra delen av Rift Valley, en förkastningsspricka som börjar i afrikanska Moçambique och sträcker sig upp genom östafrika, längs hela Jordandalen och ända upp till Syrien.
Hotet om en riktigt stor jordbävning vilar över landet, och skrämmer personalen i den israeliska räddningstjänsten mer än krig och självmordsbomber.

Makhtesh Ramon från söder  Foto: Bertil

När man närmar sig staden Mitzpe Ramon möts man av en bergvägg, 4 mil lång och 500 meter hög på de högsta stället. Platsen bär namnet Ramonkratern men är inte en krater (nedlagsplats) i ordets egentliga mening utan världens största Makhtesh.
Detta naturfenomen har bildats av att strömmar av vatten, en så kallad wadi, sköljt bort sand och småsten och frilagt den enorma resistenta bergväggen. På serpentinvägar når man staden Mitzpe Ramon som ligger som en utsiktspunkt i det vackra landskapet.

Ta dig gärna tid och titta på dessa YouTube-filmer. Det tar bara några minuter.
DENNA-1 visar en testflygning med en kameraförsedd minihelikopter (2 minuter) och DENNA-2 är ett trevligt bildspel som påminner mig om mina egna minnesbilder i trakten (knappt 3 minuter).
Det finns många trevliga filmklipp på YouTube med sökord som Ramonkratern, Ramon Israel, Mitzpe Ramon och liknande.
Man kan skärmflyga i området, hyra en bil, rida på hyrd häst, bergsklättra eller bara vandra i den vackra naturen.
Namnet Ramon härstammar för övrigt från arabiskan och betyder "romarna". Kanske för att den oövervinnerliga romerska armén tornade upp sig som en ointaglig vägg, inte vet jag.

Enligt FNs delningsplan av resterna av Det Brittiska Mandatet, 1947, erbjöds den judiska sidan Negevöknen, kustlandet och Galliléen. Detta fick till följd att Israels yta till 60% består av öken.
Israels förste premiärminister, David Ben Gurion, propagerade starkt för att den judiska befolkningen måste kämpa för att betvinga ökenklimatet och försöka odla upp det. Han envetades med att, på ledig tid, arbeta och bo i Sde Boker, en kibbutz belägen mellan Mitzpe Ramon och Be'er Sheva.

Paret Ben Gurions gravar i Sde Boker  Foto: Bertil

Hans sommarhus finns kvar och är idag ett trevligt museum. Hans tofflor står vid sängen som om han när som helst skulle dyka upp i rummet. Han och hans hustrus gravar finns i Sde Boker.
Jag tror inte han kan se det från sin grav, men utsikten från den över hans älskade öken är storslagen.
"Öknen skall blomma" blev David Ben Gurions valspråk, och idag är Israel världsledande när det gäller konstbevattning, vattensnål droppbevattning, avsaltning av havsvatten, återanvändning av avloppsvatten och liknande forskning.
Betraktar du Mellanöstern på ett satellitfoto ser du hur grönt Israel är jämfört med omgivande länder. Förutom Negevöknen i söder, förstås. Där är det fortfarande torrt och tufft.

Foto: © 2000-2011 CFR

Nu kanske någon undrar varför jag "snöat inne" i öknen?
Om man åker till Israel är det väl mer intressant med havet? Medelhavets eviga vågor och underbara sandstränder eller Eilats akvarievatten fyllt med akvariefiskar. Eller Jerusalem?
Mitt svar blir att Israel är ett litet land, mindre än Västra Götalands län, där jag bor. Man hinner med allt under ett normallångt Israelbesök. 

Öknen, havet, Döda havet, Galliléen, Jerusalem, Tel Aviv; allt har sin charm och sin särskilda prägel.
Öknen kommer jag att berätta om fler gånger, den utgör en stor del av Israels yta och natur, det är helt enkelt svårt att undvika den om man reser till Israel.
Och det vore dessutom ett misstag att undvika den. 

Öknen kan vara jobbig, torr och varm. 

Men den kan också, för att citera Askungen, vara alldeles, alldeles underbar...