PIK = Politiskt InKorrekt, på grund av mycket kärlek - till Israel
Startsidan visar de två senaste artiklarna - samtliga tidigare inlägg återfinns i Bloggarkivet. Läs dem - ingen kronologi

söndag 31 januari 2016

Två år senare

Blommande mur i Jerusalem
Foto: Bertil
Det har gått två år sedan jag började skriva inlägg i denna blogg. Detta är dessutom det  jämt femtionde (50) inlägget sedan starten, i judendomen betraktat som ett jubelår. Om ni läsare jublar över ett nytt inlägg låter jag dock vara osagt.

Jag funderade en tid på vad bloggen skulle ha för titel. Att jag ville skriva om min personliga hållning och erfarenhet kring ämnet Israel och antisemitism visste jag från början, men vad skulle den heta? 
Bertil+Israel=Sant var ett förslag, men det kändes lite för barnsligt eller skämtsamt. 
Bertil Sörensons Israelblogg. Vilket fruktansvärt tråkigt namn! 
Bertils Israel. Det började närma sig. En av mina döttrar kom med det vinnande förslaget. Varför inte bara kalla den Bertils, kort och gott? Ja, varför inte. Lite gubbigt kanske, men jag är ju en gubbe så varför inte?
Bertils fick det bli. Det är ju mina tankar och uppfattningar den försöker klä i ord.
Nu är vi två år och ca 14 000 sid-öppningar senare. Bloggverktyget visar inte vem varje enskild individ är men det visar vilka länder besökarna vistas i. De flesta läsarna är naturligtvis svenskar, men ganska många kommer också från USA, Ryssland och Ukraina. Dessutom har bloggen även besökare från Europa, Afrika, Kanada och Israel samt exotiska platser som Taiwan, Hong Kong, Mexico och - hör och häpna - Palestina. (Den senare gruppen är dock inte överrepresenterad om man säger så, men den finns) 
14 000 sidöppningar på 2 år är naturligtvis ingenting mot alla kändisar och bloggproffs, det är jag fullt medveten om. Det finns säkert de som har lika många besökare varje dag, men jag är väldigt nöjd ändå och glad att just du läser.
Den jag är missnöjd med är jag själv. Jag skriver för få boktips. Jag vill gärna att det ska vara fylligare recensioner och inte bara en lista med boktitlar. Att det blivit så få innebär inte att jag inte läser böcker längre utan snarare att jag varken orkat eller hunnit skriva seriösa recensioner. Jag lovar att skärpa mig.

Ett av de motton jag har är annars följande: hellre 1 person som läser 25 inlägg än 25 personer som bara läser ett.

Om du väljer att läsa flera äldre inlägg, ser fram mot ett nytt inlägg eller upplyser någon av dina vänner om BERTILS har jag uppnått mina mål.

Selfie på Israels mark
(dubbeltydig ordvits)
Foto: Bertil
Vilka är då mina mål? Jo, att sprida den bild på Israel som jag själv fått. 
Jag vill berätta om vad jag sett, hört och upplevt på plats i Israel, eller på andra sätt.
Jag vill vidareförmedla lite av vad jag läst angående historien, om Israels land och det judiska folkets koppling till landet. Både bibliskt och historiskt, det hör ihop.
Bibeln är historisk och historien är biblisk.
Jag bejakar det judiska folkets rätt till en egen trygg plats i en hatfull omvärld, och av flera skäl är den platsen det historiska Israel. 
Jag brinner för att tidigt fånga unga människors intresse och att det föds kärlek hos dem för Israel. Alltför många sugs in i den hatiska  och antisemitiska propagandan mot staten Israel och i förlängningen till det judiska folket. Inte minst i Sverige.
Detta är skadligt både för Sverige och fredsprocessen i Mellanöstern. Många svenskars övertro på att ett israeliskt ensidigt tillbakadragande från Västbanken skulle lösa alla problem och skapa en automatisk fred är också farlig och naiv. Hur det gick när Israel lämnade Gaza visar ett sorglig facit. 

Vi måste samtidigt arbeta för att en fredlig upplösning och att kompromissvilja ska frodas på båda sidor i konflikten mellan Israel och dess grannar. Det behöver inte finnas någon motsägelse i denna hållning. Man måste vara både proisraelisk och proarabisk på det individuella planet, då alla mänskor har lika värde.
Jag har vänner, arbetskamrater och träffar kunder med rötter i den muslimska kulturen. Jag räknar dem som mina vänner trots att vi inte har samma syn på Israel.

Sedan jag började blogga för två år sedan har miljoner av jordens innebyggare upplevt en fasansfull tid. Flyktingströmmarna tycks aldrig avta och våldet regerar i stora delar av vår värld. Sveriges nuvarande makthavare har valt den otacksamma uppgiften att hantera en stor påtvingad invandring från andra kulturer, många i stor nöd och ångest.
Välviljan hos politikerna kanske överskuggar förmågan i vissa avseenden, det finns varken bostäder, tolkar, utbildningsplatser eller arbeten till alla behövande. Passlösa, ensamkommande ungdomar packas ihop i boenden med delvis underutbildad och oerfaren personal. Våldet, hoten och förstörelse av inredningar ökar. Både personal och boende har råkat illa ut, ja t o m mördats. Det är inte ok!
Samtidigt importerar Sverige 100 000-tals mänskor som är uppväxta och uppfostrade med ett grundmurat antisemitiskt synsätt, kulturkrocken är ett faktum. Denna omständighet börjar märkas på allvar i Sverige. Hatbrott och hot mot judar ökar.
Vad skall vi säga till de svenska judar som en gång tog sin tillflykt hit efter förföljelser och död i andra länder, men som nu ännu en gång känner behovet av att flytta? Tusentals judar lämnar Europa varje år.
Vart ska de ta vägen?
De flesta judar svarar: till Israel.

onsdag 13 januari 2016

Snubbelstenar

Gunter Demnig  Foto: AxelHH, (Wikipedia)
Stolpersteine är ett projekt initierat av den tyske konstnären Gunter Demnig för att hedra de judar, romer, politiska motståndare till nazismen, homosexuella, Jehovas vittnen och eutanasi-offer som fördrevs eller förintades av nazisterna 1933-1945.
En Stolperstein (snubbelsten) är ett minnesmärke i form av en gatsten. Stenarna är gjorda av betong med en ovansida av mässing, de har en inskrift med ett offers namn och placeras i trottoaren framför offrets sista bostad.
Demnig kallar Stolpersteine ett konstprojekt för Europa; 45.000 stenar med namn på offer för nazismens förföljelse och utrotningspolitik är utplacerade i 17 europeiska stater.

Så börjar svenska Wikipedias beskrivning av snubbelstenarna, gatstenar som återfinns lite överallt i europeiska städer. En kort och konkret, men lite torr beskrivning av vad det handlar om. Men riktigt så enkelt ska man inte göra det för sig när man skriver en bloggtext tycker jag.
Att bara Googla på "snubbelstenar"? Det bör och kan ni göra lika bra själva, kära läsare.
Det finns mycket om ämnet att läsa på internet.

Foto: Bertil
Sommaren 2015 gjorde jag och hustrun en liten resa från vårt hem i Sverige till Europas fastland. Halva vistelsen ägnade vi åt Krakow i Polen med besök i koncentrationslägret Auschwitz/Birkenau. Om det kan du läsa mer om i DETTA INLÄGG-länk.

Andra delen av resan tillbringade vi i Tysklands huvudstad Berlin.
Jag har arbetat som målare i Berlin under sammanlagt ca ett år, under 1990-talets senare del. Det var en period då byggkranarna stod tätt som i en storskog i Norrland. Berlinmuren hade rivits och staden var återförenad. Ingenmansland skulle bebyggas och husen växte som stora svampar ur jorden. Tusentals gästarbetare fyllde upp behovet av kvalificerad arbetskraft för att skapa det nya Berlin. Jag hade förmånen att under en tid vara en av dem.
Nu - 15 år senare - hade jag äntligen fått möjlighet att presentera Gunilla för några av de mest kända platserna under några dagar. Förutom en del platser jag ville visa upp fanns det minst tre sevärdheter som var nya även för mig, (de fanns inte 1999) och som vi båda ville besöka.

En liten del av monumentet över 
Förintelsens offer, Berlin  Foto: Bertil
Det första var det kolossala monumentet av betong över Förintelsens offer, helt nära Brandenburger Tor.
Det andra var det nybyggda judiska museet, en byggnad som både exteriört och interiört skiljde sig från allt vi tidigare sett.
Det blir förmodligen ett inlägg vid ett senare tillfälle bara om den platsen.


Det tredje vi inte ville missa var snubbelstenarna, som vi då bara hört talas om.

Snubbelstenar vid gula pilen Foto: Bertil
Vi läste i en blogg att mellan två speciella tunnelbanestationer fanns det många stenar. Vi tog därför en promenad på den sträckan och det dök hela tiden upp nya stenar. Det var rörande att läsa budskapet på dem. Här bodde en viss person, födelseår, datum för gripandet och vidare öden. Oftast tyvärr mördad ett visst datum i ett koncentrationsläger eller på platsen efter ett flyktförsök.
Ibland var det en sten, ibland två eller flera. Husen var naturligtvis nybyggda då Berlins stadskärna bombades sönder och samman under krigets andra hälft. Det är fel att säga att det var roligt att leta efter stenar, men ändå spännande att upptäcka dem.
De smälte in i omgivningen och det krävdes ett mått av fokus för att upptäcka dem.

En sten skiljde sig från de andra. 

Den var lite uppmuntrande.
"Här bodde Arthur Gadiel, född 1901. Flydde 1935 genom Holland, England och hamnade slutligen i Palestina 1938."
Vad kan vi utläsa av den texten? Minst tre saker.

Observera den tyska stavningen Palästina  Foto: Bertil
1.
Arthur flydde redan 1935, bara 2 år efter nazisternas maktövertagande och långt före det vi kallar Förintelsen hade skjutit fart.
Livet för judar i Berlin var tydligen redan 1935 så svårt att denne 34-årige judiske man valde att fly landet, inte minst pga införandet av de rasistiska Nürnberg-lagarna som bl.a syftade till att få judarna att emigrera och göra Tyskland judenfrei.
2.
Han flydde till det historiska Israel, som mellan 1917-48 utgjorde en mindre del av det brittiska mandatet Palestina, och han kom dit 10 år innan den judiska staten Israel hade bildats.
Detta visar att det fanns judar i Palestina redan innan WWII, en självklarhet som varje insatt person redan vet, men som många idag ändå förnekar.
Israels fiender vill ju få det att låta som om judar kom till Palestina efter kriget som plåster på såren efter koncentrationslägren och förföljelserna i Europa, och stal landet med vapenmakt.
3.
Varför tog Arthur sin tillflykt till just Palestina?
Jo, det var den enda plats där han upplevde att han kunde känna sig trygg. Få europeiska länder ville under den här tiden ta emot judiska flyktingar från Tyskland, men till det Brittiska Mandatet Palestina flydde många.


Redan 1927 lät britterna införa en ny valuta i Palestina efter den tidigare överhöghetens, Osmanska rikets, kollaps 1917.
Valutan kallades Mills. Jag äger själv ett 5 mill-mynt från 1927 och ett 10 mill från 1940.
På mynten präglades "Palestina" på 3 språk; engelska, arabiska och hebreiska.
Den hebreiska texten hade ett tillägg inom parentes:
"Eretz Israel" - Hemlandet Israel.
Det var till det landet Arthur flyttade.