PIK = Politiskt InKorrekt, på grund av mycket kärlek - till Israel
Startsidan visar de två senaste artiklarna - samtliga tidigare inlägg återfinns i Bloggarkivet. Läs dem - ingen kronologi

söndag 27 mars 2016

Politiska funderingar

Avgångshallen i Ben Gurion Airport
Israel  Foto: Bertil
Islamistiska självmordsbombare och fega mördare slår till var och varannan dag över hela jordklotet.
Att hinna kommentera allt som händer är en omöjlighet.
En lyssnare på det svenska radioprogrammet Ring P1 skyllde terrordåden i Brüssel dagen innan på konflikten i "Palestina".
Ett och annat inrikespolitiskt utspel i Sverige är också häpnadsväckande.
Sveriges kulturminister Alice Bah Kuhnke skrev i veckan i debattforumet SVT Opinion. Hon jämförde i artikeln situationen för de mänskliga rättigheterna i bl a Nordkorea, Eritrea, Burma, Saudiarabien och Syrien med Israel.
Jag tycker inte att jämförelserna kan kallas seriösa. LÄNK=Hela artikeln
Vi kan dessutom, när det gäller flygsäkerhet och terrorism, istället ta lärdom av erfarenheterna i Israel. Läs gärna Waldemar Ingdahls artikel i ämnet från samma debattforum. LÄNK=Hela artikeln
Glöm för all del inte heller att ta del av de olika läsförslag som jag ger på denna blogg.

Min blogg är tänkt att handla om mina personliga reflektioner angående Israel samt antisemitism.

Den första frågan man måste ställa sig infinner sig omedelbart: är det två ämnen eller ett?
Kan man separera judar (och hatet mot judar) från Israel?
En del människor påstår det. I svenska medier böljar på senare tid en debatt just om detta; bör man eller bör man inte koppla ihop Sveriges judar med staten Israel?
Vissa falanger ger alla judar - var på jorden de än befinner sig - skulden för de oförrätter som de upplever att Israel gör sig skyldig till. Resultatet uttrycker sig i mord och attentat var som helst, som t.ex de grova övergreppen i Frankrike under 2015 på judiska personer och judiska intressen.
Andra menar att judar utanför Israel naturligtvis inte kan ges skulden för politiska beslut fattade av Israels regering. I den gruppen återfinns inte minst judar själva, judar som valt att bo kvar i de länder de bott i hundratals år och som ibland inte vill få skulden, eller ens bli förknippade, med Israels politik.

Benjamin Netanyahu
Starka röster höjs i protest mot staten Israels politik och särskilt den nuvarande premiärministern, Benjamin Netanyahu, personligen.
Israel påstås stå för stenhård "högerpolitik", rasism, våld, murar etc. Listan kan göras lång på beskyllningar kopplade till egenskaper som vänsteranhängare applicerar på så kallad högerpolitik. Den politiska vänstern anklagar Israel som anses vara synonymt med den yttersta högern.
Detta skulle rättfärdiga allt hat och alla beskyllningar som den "fredsälskande" vänstern slungar mot ett påstått våldsamt Israel. Israel anklagas dessutom inte sällan för apartheid och jämförs t.o.m. med nazism.

Jag är glad att jag personligen inte känner mig fastkedjad i det ena eller andra politiska diket. Jag är en typisk enkel arbetare, en hantverkare. Mina föräldrar och deras föräldrar var hantverkare, fiskare och bönder. Egentligen typiskt vänster, eller möjligtvis mitten, om man måste placeras på en politisk skala, men jag delar verkligen inte den nutida vänsterns hållning i frågan om Israel.

Det är sant att regeringen i Israel under se senaste åren dragit mot höger.
Men så har det inte alltid varit!

Det judiska samhället som växte fram under 1900-talets första hälft var närmast ultravänster. En sorts supersocialism. Tänk t.ex på kibbutzrörelsen. Gemensam barnuppfostran i sovsalar, ingen personlig avlöning; bara mat, husrum och kläder efter behov. Det var ett samhälle som gick mycket längre i självutplånande uppoffring än vad dagens kulturelitistiska rödvinssocialister skulle kunna tänka sig att leva i, dessa som driver dagens Israelkritik i Sverige hårdast av alla.

Men inte gjorde socialism någon skillnad för 50 år sedan; 
Israel var lika hatat då som nu! 

Arabvärldens ledare kunde inte förlika sig med tanken på en liten judisk stat i ett hav av muslimska (22 st) utan bestämde sig genast för att utplåna den redan från början. Det lyckades dock inte, Israel överlevde det första kriget 1948-49, omedelbart efter statens utropande.
Egyptens president Nasser gjorde ett nytt storslaget försök 1967. Tillsammans med Jordanien och de andra arabiska grannländerna drog han ihop en stor armé runt Israels gränser. Han stängde Tiranasundet och Suezkanalen för israeliska fartyg, det stora anfallet var bara timmar borta. Israel lyckades dock genom en genial manöver slå ut Egyptens flygvapen redan innan det lyft och skaffade sig på så sätt luftherravälde. Utan flygstridskrafter var de arabiska arméerna chanslösa. Efter 6 dagars strider i början på juni 1967 hade Israel tagit makten över Golan (Syrien), östra Jerusalem, Judéen, Samarien (Jordanien), Gaza och hela Sinaihalvön (Egypten).
Krigshetsarna ville ha allt men förlorade allt.
Det som en del kallar "ockupationen av Västbanken" efter 1967, är således inte anledningen till konflikten mellan den judiska staten Israel och dess grannar, utan ett resultat av konflikten.
Detta kan inte upprepas nog många gånger.

Tillbaka till frågan; har Sveriges judar något ansvar för Israels agerande? Är det rätt att ställa dem till ansvar för något som händer i Israel?
På ett sätt är det som att gå in på en Kinarestaurang i Sverige och hotfullt kräva av krögaren att Kina ska sluta ockupera Tibet.
Samtidigt inte; Kina har faktiskt ockuperat Tibet men Israel har inte ockuperat Palestina. Det existerar nämligen inte en stat med det namnet, och har aldrig gjort. (Det finns nog ingenting som provocerar en del mänskor mer än att säga eller skriva detta, trots att det är sant.)
Jag kommer längre fram att publicera ett inlägg som kortfattat återger Palestinas historia, så som jag uppfattar den.

Vägen till skyddsrummet
Israel är ett skydd för det judiska folket.
Hotell i Israel Foto: Bertil
Konklusionen av detta inlägg blir:
Israel är inte perfekt liksom inget land är perfekt, men Israel behövs mer än någonsin då antisemitismen ökar, särskilt i Europa. Det är ett motsägelsefullt faktum att Israel behövs för judarnas säkerhet - mer än någonsin - trots att landet hela tiden är utsatt för våld och uttalade hot om utplåning.
Judar i Sverige ska naturligtvis inte behöva straffas för Israels politik men det är där vi har hamnat, därför lämnar nu många judar Sverige och övriga Europa varje år, och Israel välkomnar de judar som vill flytta dit.
Sverige tar samtidigt emot en mängd flyktingar från krigshärdarna i Mellanöstern och i och med detta importerar Sverige ett ökat hat mot de svenska judarna. Det är så ekvationen ser ut.

Antisemiterna handlar som bovarna i Vilda Västern; du skjuter först och frågar sedan.
Nazisterna på 1930-40 talen frågade inte vem som ville räknas som jude, eller vad varje enskild person hade för uppfattning, de bara bestämde vem som skulle  leva eller dö.
På samma sätt får de europeiska judarna nu betala ett pris för vad staten Israel gör.
Inte för att individen står för en särskild politisk åsikt utan endast för att de är judar.