Hatet

En värdig representant för
Palestinarörelsen i Sverige.
"Israel will be Wasrael"

Vi gör alla våra misstag.

Det har hänt att jag inte kunnat hålla mig från att besvara eller kommentera inlägg eller andras kommentarer på Facebook. Trots att jag har lovat mig själv att avstå händer det att jag faller för frestelsen och skriver något. Det man får tillbaka är aldrig någon konstruktiv reaktion, utan rent hat.

Jag kunde aldrig drömma om att stämningen i Sverige, och i västvärlden i stort, skulle bli så fylld av hat som den nu har blivit. Facebook är en sådan plats där hatet överskrider de vildaste förväntningar. 

Bara att nämna Israel med positiva ordval skapar genast en flodvåg av hatfyllda motrektioner. 

Situationen har klart förvärrats sedan Hamas grymma attacker 7 okt 2023. 

Nu räknas tydligen Israel som den mest hatade nationen i världen. 

I samband med 14 maj, som ju är det datum Israel utropades som en suverän stat 1948, lade någon in ett ganska långt inlägg på FB som berättade historien runt denna händelse. Kommentarerna lät inte vänta på sig. Här ett litet axplock, någon skrev: (jag undviker att nämna deras namn även om profilerna är offentliga eftersom de ligger öppet på FB)

"Ja, de fick ett land som redan tillhörde ett folk. Sedan dess har de mördat, plundrat, våldtagit och stulit mark. Vidrigt."

Jag utgick ifrån  att folket som nämndes i kommentaren avsåg "palestinierna" och svarade: 

"Vilket folk?"

Eftersom det inte har funnits något särskilt folk som heter "palestinier" eller "det palestinska folket" var min fråga delvis berättigad, men även sarkastisk då jag räknade med reaktioner. Och de kom.

"Ja du Bertil, vilka bodde där?" 

"Ja, Israel ockuperade dessa länder så de som bodde där blev väl drabbade, eller de räknas inte som folk? (sic) Egypten Sinaihalvön 1967 Jordanien Västbanken 1967 Syrien Golanhöjderna 1967 Libanon ett par gånger..."

"Du vet redan men eftersom du är hatmänniska så låtsas du som inget. Sverige tillhör samerna väl eller. Åk hem till Polen" (sic)

Detta är bara några av de reaktioner som mina två ord skapade. En blogg är inte rätt plats att svara ingående på dylika påståenden, det krävs tid och intresse för att ta reda på sanningshalten i dem och den har tydligen dessa uppretade människor inte haft. 

Jag brukar upprepa mantrat: "Folk tycker väldigt mycket men vet väldigt lite." 

För att börja från slutet av citaten, "Åk hem till Polen." Jag gissar att personen inte menar mig (jag kommer ju från Mölndal) utan judarna i Israel. Jag citerar därför Amos Oz, den kände judiske författaren, han berättade vad hans far brukade säga. "I Polen skrek dom: ÅK TILL PALESTINA MED ER! Nu skriker dom: ÅK TILL POLEN MED ER!"

Ingenstans var de välkomna. Inte i Palestina och inte i Polen.

Frågan om Sverige tillhör samerna låter jag vara obesvarad, jag förstår inte vart skribenten vill komma med de orden.

Sedan detta med att jag är en hatmänniska. Jag vågar påstå, med bestämdhet, att detta är taget ur luften och faller tungt tillbaka på den som påstod det. Lägg istället märke till att mitt valspråk för hela denna blogg är: "Aldrig hata, bara älska." 

Läs mer om detta här. (Bloggens syfte och intentioner, uppe till höger)

Sedan kommer vi till de olika krigen som räknas upp. Det är bara att ställa sig frågan och ta reda på vem som startade dem och sedan lugnt vila i att det inte var Israel som startade dem. Vi kan dock inte gå närmare in på vart och ett av dem här av platsbrist.

Till sist, vilket folk bodde i Palestina 1948? Ja, det var alla möjliga. Araber, beduiner, druser, judar och alla andra sorter man kan tänka sig. 

Då som nu. 

Judar var i majoritet i Jerusalem  i mitten av 1800-talet, det var inte så att det anlände en judisk armé som i all hast ockuperade de arabiska staten Palestina. Man räknar med de fem alijorna, vågor av judisk invandring under slutet av 1800-talet och under första hälften av 1900-talet.

Staten Palestina har aldrig funnits, men skulle ha kunnat finnas, om araberna sagt ja.

Jag har en liten sidohobby, jag köper böcker om Israel skrivna före 1965. De kan vara kritiska mot den judiska staten, det spelar ingen roll, men ingenstans beskrivs araberna som palestinier. Det är snarare judar som fick det epitetet före 1948. Palestinier som "folk" myntades runt 1964 av Yassir Arafat i och med PLO, Palestinas befrielseorganisation. "From the river to the sea, Palesine shall be free". 

Men det fanns ju inget som kunde kallas ockupation av Västbanken eller Gaza på den tiden, de erkände helt enkelt inte Israels rätt att existera och sade således nej till att bilda en egen stat. 

Detsamma gäller självklart idag, när denna slogan skriks ut på våra gator.

10-Mills mynt Foto: Bertil

Någon publicerade en bild på ett mynt från 1927 som visade Palestine, som för att bevisa statens existens. 

Jag äger själv ett par sådana mynt. Valutan kallades Mills och gavs ut av den brittiska myndigheten som styrde över det brittiska mandatet mellan 1917 och 1948. På myntet, som har engelsk, arabisk och hebreisk prägling, står det på hebreiska: "Erez Israel", vilket betyder ungefär "Israel, hemlandet". Sådana detaljer vet inte folk om, de kan inte uttyda vilket text de läser eller vilket språk  som är vilket. 

Som sagt, de tycker mycket men vet litet.