PIK = Politiskt InKorrekt, på grund av mycket kärlek - till Israel
Startsidan visar de två senaste artiklarna - samtliga tidigare inlägg återfinns i Bloggarkivet. Läs dem - ingen kronologi

tisdag 22 september 2015

Tuvia Grossman Story

En israelisk polis och en
"palestinier" på Tempelberget 
Foto: AP 2000
Under de senaste veckorna har det i nyhetssändningarna berättats om hur det förekommer oroligheter på Tempelberget i Jerusalem. 
"Israeliska poliser försöker tränga sig in i al-Aqsamoskéen", ungefär så framställs händelserna. 
De palestinska ledarna uppmanar till kamp för al-Aqsas försvar mot ett påstått israeliskt anfall.
Att polisen enbart trängt sig in någon meter för att kunna dra igen portarna - som går inåt - får man sällan höra. 


Utanför Klippdomen  Foto: Bertil
Det råder en något spänd stämning uppe på Tempelberget, det har jag själv upplevt under mitt hittills enda besök där.
Jag fick tyvärr inget vänligt och välkomnande bemötande när jag som ickemuslimsk turist ville se den intressanta och vackra platsen. Jag viftades nonchalant och överlägset undan av en ung arabisk grabb när jag ville se Klippdomen från insidan. Han var tydligen född med förmågan att avgöra främlingars religiösa tillhörighet efter bara en snabb blick.
-"Only muslims! Only muslims!" ropade han, och skakade på huvudet åt mig. Jag fick vackert stanna på utsidan.
Men de senaste kravalliknande sammanstötningarna är förstås något annat.
Bråk och demonstrationer på/om Tempelberget i Jerusalem är tyvärr inget nytt.
Låt mig påminna om en händelse som om några dagar (29 sept) "firar" 15 år.

Märkvärdig är massmedias förmåga att förvränga och ljuga om nyheter, till den ena sidans fördel och i ett försök att svartmåla den andra.
Politiker - eller du och jag - kan ha olika uppfattning om hur man löser världens problem, det är helt naturligt. Det är det som vi kallar; demokrati.
Men varför förvränger en del journalister uppenbara sanningar? 
Det finns väldigt många exempel, men ett av de grövsta övertrampen är historien om Tuvia Grossmans upplevelser.
Jag försöker här återge dem så kortfattat som möjligt:

Den 30 september 2000 spreds ett foto på världens löpsedlar och dagstidningarnas förstasidor, även i Sverige. Bilden visade en blodig och misshandlad ung man sittande på marken. Bakom honom närmar sig en storväxt, hjälmprydd israelisk soldat med sin batong höjd och med ett ursinnigt ansiktsuttryck.
Bildtexten löd: ”En israelisk polis och en palestinier på Tempelberget”
Läsarna förfasade sig naturligtvis, finns det då ingen gräns på israelernas grymhet?
Sanningen bakom bilden visade sig dock snart vara en helt annan:

Tuvia Grossman var nämligen en judisk 20-åring kille från Chicago som studerade i Jerusalem. Den 29 september 2000 började för honom som alla andra dagar.
Vad han inte visste var att Sheik Hian al-Adrisi predikat vid morgonbönen på Tempelberget: ”...Muslimerna är redo att offra sina liv och blod för att skydda det muslimska Jerusalem och al-Aqsa!...”
Han visste inte heller vad den officiella palestinska radiostationen, Vocie of Palestine, hade sänt ut: ”...alla palestinier uppmanas samlas och försvara al-Aqsamoskèn...” 
Försvara mot vadå? Då som nu mot en uppdiktad judisk attack.
De palestinska myndigheterna hade dessutom stängt skolorna i Västbanken och med bussar transporterat studenter till Tempelplatsen för att där, tillsammans med tusentals andra araber, kasta sten på besökare nere vid Västra murens böneplats och på poliser. De arabiska ledarna skyllde allt på den israeliske premiärministern Ariel Sharon efter hans korta visit på Tempelplatsen dagen innan. Självklart var allt välplanerat men nu hade man funnit anledningen som skulle förklara ett spontant uppror.
Det som skulle få namnet ”al-Aqsa intifadan”, eller "Den andra intifadan", hade startat.

Eftersom det var det judiska nyåret, Rosh Hashana, tog Tuvia tillsammans med några kompisar en taxi för att besöka Västra muren för att bedja. Färden gick genom det arabiska kvarteret Wadi Joz, där taxin plötsligt omringades av en hord arabiska  ungdomar som slungade en svärm stenar mot bilen, vars vindruta krossades. 
Tuvia slets ut och misshandlades svårt - med stenar, sparkar och slag. Han förlorade över en liter blod men lyckades trots sitt förtvivlade tillstånd slita sig lös och vrålande fly mot en bensinstation i närheten där en grupp israeliska poliser råkade uppehålla sig.
En av polismännen uppfattade allvaret i situationen, gick till motangrepp och lyckades skingra mobben med höjd batong och ett resolut ingripande. 
Den mannen, som heter Gideon Tzefadi och tillhör den drusiska folkgruppen, var områdeschef vid israeliska gränspolisen. Han räddade - tillsammans med sina kollegor  - Tuvias liv den dagen. 
Just i samma ögonblick råkade några journalister få syn på händelsen och fick upp sina kameror för några snapshots. En av fotograferna skyndade sig till APs redaktion i Jerusalem (Associatet Press), och strax kablades bilderna ut över världen.
En av de mest extrema nyhetsförfalskningarna var ett faktum.

Tuvia Grossman
Foto: AP 2000
Föreställ dig chocken hos Tuvias far, när han dagen efter slog upp dagstidningen New York Times, hemma i USA. 
Hans egen son, identifierad som en palestinier, sitter blodig och slagen på en stor bild. Till bilden följde en fiktiv historia om hur israelisk polis misshandlar arabiska ungdomar.
Kollade inte fotografen upp bakgrunden till händelsen?
Varför antogs offret per automatik vara en arab?
Att det inte finns några bilar eller någon bensinstation på Tempelberget var det få som tog någon notis om, trots att det syns tydligt på fotot, och något som naturligtvis gör det omöjligt att bilderna skulle kunna vara tagna där. Tänkte du själv, käre läsare, på den detaljen när du såg bilden första gången?

Tuvia ser sig som ett dubbeloffer.
Inte nog med att han fick svåra skador: brutet näsben, krosskador i huvudet, flera ben brutna, behov av kirurgiska ingrepp av skadade organ, flera månader i rullstol och behov av psykologisk terapi.

Affisch som uppmanar
till bojkott av Israel
Han blev också offer i ett mediakrig där han utnyttjades för att skapa sympati för palestinierna, de som skadat honom så svårt. Bilden på hans sönderslagna ansikte användes i kampanjer för bojkott mot amerikanska och israeliska varor, i sken av att han var en misshandlad palestinier. Det är detta som gör honom mest upprörd.

Om du tycker att Israel behandlar palestinierna grymt och orättvist, skildra då gärna det, i ord och bild! Det borde ju finnas mycket att berätta om och visa upp.
Men varför tycks det hela tiden finnas behov av att förstärka budskapet med falska eller arrangerade foton, setups med hjälp av mjukisdjur och dockor bland ruiner, eller retuscherade och förändrade bilder i Photoshop, och sist men inte minst: rena lögner?
Ingen är vinnare på att medvetet ljuga, varken araber, judar eller sanningen själv!
Möjligen en frilansjournalist som får sälja en braskande rubrik, en story som mycket väl kan vara påhittad eller manipulerad.


Tuvia gör aliyah 2005 Foto: okänd
Hur gick det för Tuvia Grossman då? 
Jo, han gjorde aliyah 2005. Han har gift sig och alltså flyttat permanent till Israel. 
Han blev inte avskräckt efter överfallet, inte rädd för nya attacker. 
Istället trotsade han hatet och vågade satsa sin framtid i den judiska staten Israel.