Snubbelstenar

Gunter Demnig  Foto: AxelHH, (Wikipedia)

Stolpersteine är ett projekt initierat av den tyske konstnären Gunter Demnig för att hedra de judar, romer, politiska motståndare till nazismen, homosexuella, Jehovas vittnen och eutanasi-offer som fördrevs eller förintades av nazisterna 1933-1945.
En Stolperstein (snubbelsten) är ett minnesmärke i form av en gatsten. Stenarna är gjorda av betong med en ovansida av mässing, de har en inskrift med ett offers namn och placeras i trottoaren framför offrets sista bostad.
Demnig kallar Stolpersteine ett konstprojekt för Europa; 45.000 stenar med namn på offer för nazismens förföljelse och utrotningspolitik är utplacerade i 17 europeiska stater.

Så börjar svenska Wikipedias beskrivning av snubbelstenarna, gatstenar som återfinns lite överallt i europeiska städer. En kort och konkret, men lite torr beskrivning av vad det handlar om. Men riktigt så enkelt ska man inte göra det för sig när man skriver en bloggtext tycker jag.
Att bara Googla på "snubbelstenar"? Det bör och kan ni göra lika bra själva, kära läsare.
Det finns mycket om ämnet att läsa på internet.

Foto: Bertil

Sommaren 2015 gjorde jag och hustrun en liten resa från vårt hem i Sverige till Europas fastland. Halva vistelsen ägnade vi åt Krakow i Polen med besök i koncentrationslägret Auschwitz/Birkenau. Om det kan du läsa mer om i DETTA INLÄGG-länk.

Andra delen av resan tillbringade vi i Tysklands huvudstad Berlin.
Jag har arbetat som målare i Berlin under sammanlagt ca ett år, under 1990-talets senare del. Det var en period då byggkranarna stod tätt som i en storskog i Norrland. Berlinmuren hade rivits och staden var återförenad. Ingenmansland skulle bebyggas och husen växte som stora svampar ur jorden. Tusentals gästarbetare fyllde upp behovet av kvalificerad arbetskraft för att skapa det nya Berlin. Jag hade förmånen att under en tid vara en av dem.

Nu - 15 år senare - hade jag äntligen fått möjlighet att presentera Gunilla för några av de mest kända platserna under några dagar. Förutom en del platser jag ville visa upp fanns det minst tre sevärdheter som var nya även för mig, (de fanns inte 1999) och som vi båda ville besöka.

En liten del av monumentet över 
Förintelsens offer, Berlin  Foto: Bertil

Det första var det kolossala monumentet av betong över Förintelsens offer, helt nära Brandenburger Tor.
Det andra var det nybyggda judiska museet, en byggnad som både exteriört och interiört skiljde sig från allt vi tidigare sett.
Det blir förmodligen ett inlägg vid ett senare tillfälle bara om den platsen.


Det tredje vi inte ville missa var snubbelstenarna, som vi då bara hört talas om.

Snubbelstenar vid gula pilen Foto: Bertil

Vi läste i en blogg att mellan två speciella tunnelbanestationer fanns det många stenar. Vi tog därför en promenad på den sträckan och det dök hela tiden upp nya stenar. Det var rörande att läsa budskapet på dem. Här bodde en viss person, födelseår, datum för gripandet och vidare öden. Oftast tyvärr mördad ett visst datum i ett koncentrationsläger eller på platsen efter ett flyktförsök.
Ibland var det en sten, ibland två eller flera. Husen var naturligtvis nybyggda då Berlins stadskärna bombades sönder och samman under krigets andra hälft. Det är fel att säga att det var roligt att leta efter stenar, men ändå spännande att upptäcka dem.
De smälte in i omgivningen och det krävdes ett mått av fokus för att upptäcka dem.

En sten skiljde sig från de andra. 

Den var lite uppmuntrande.
"Här bodde Arthur Gadiel, född 1901. Flydde 1935 genom Holland, England och hamnade slutligen i Palestina 1938."
Vad kan vi utläsa av den texten? Minst tre saker.

Observera den tyska stavningen Palästina  Foto: Bertil

1.
Arthur flydde redan 1935, bara 2 år efter nazisternas maktövertagande och långt före det vi kallar Förintelsen hade skjutit fart.
Livet för judar i Berlin var tydligen redan 1935 så svårt att denne 34-årige judiske man valde att fly landet, inte minst pga införandet av de rasistiska Nürnberg-lagarna som bl.a syftade till att få judarna att emigrera och göra Tyskland judenfrei.
2.
Han flydde till det historiska Israel, som mellan 1917-48 utgjorde en mindre del av det brittiska mandatet Palestina, och han kom dit 10 år innan den judiska staten Israel hade bildats.
Detta visar att det fanns judar i Palestina redan innan WWII, en självklarhet som varje insatt person redan vet, men som många idag ändå förnekar.
Israels fiender vill ju få det att låta som om judar kom till Palestina efter kriget som plåster på såren efter koncentrationslägren och förföljelserna i Europa, och stal landet med vapenmakt.
3.
Varför tog Arthur sin tillflykt till just Palestina?
Jo, det var den enda plats där han upplevde att han kunde känna sig trygg. Få europeiska länder ville under den här tiden ta emot judiska flyktingar från Tyskland, men till det Brittiska Mandatet Palestina flydde många.

Redan 1927 lät britterna införa en ny valuta i Palestina efter den tidigare överhöghetens, Osmanska rikets, kollaps 1917.
Valutan kallades Mills. Jag äger själv ett 5 mill-mynt från 1927 och ett 10 mill från 1940.
På mynten präglades "Palestina" på 3 språk; engelska, arabiska och hebreiska.
Den hebreiska texten hade ett tillägg inom parentes:

"Eretz Israel" - Hemlandet Israel.

Det var till det landet Arthur flyttade.