PIK = Politiskt InKorrekt, på grund av mycket kärlek - till Israel
Startsidan visar de två senaste artiklarna - samtliga tidigare inlägg återfinns i Bloggarkivet. Läs dem - ingen kronologi

söndag 31 januari 2016

Två år senare

Blommande mur i Jerusalem
Foto: Bertil
Det har gått två år sedan jag började skriva inlägg i denna blogg. Detta är dessutom det  jämt femtionde (50) inlägget sedan starten, i judendomen betraktat som ett jubelår. Om ni läsare jublar över ett nytt inlägg låter jag dock vara osagt.

Jag funderade en tid på vad bloggen skulle ha för titel. Att jag ville skriva om min personliga hållning och erfarenhet kring ämnet Israel och antisemitism visste jag från början, men vad skulle den heta? 
Bertil+Israel=Sant var ett förslag, men det kändes lite för barnsligt eller skämtsamt. 
Bertil Sörensons Israelblogg. Vilket fruktansvärt tråkigt namn! 
Bertils Israel. Det började närma sig. En av mina döttrar kom med det vinnande förslaget. Varför inte bara kalla den Bertils, kort och gott? Ja, varför inte. Lite gubbigt kanske, men jag är ju en gubbe så varför inte?
Bertils fick det bli. Det är ju mina tankar och uppfattningar den försöker klä i ord.
Nu är vi två år och ca 14 000 sid-öppningar senare. Bloggverktyget visar inte vem varje enskild individ är men det visar vilka länder besökarna vistas i. De flesta läsarna är naturligtvis svenskar, men ganska många kommer också från USA, Ryssland och Ukraina. Dessutom har bloggen även besökare från Europa, Afrika, Kanada och Israel samt exotiska platser som Taiwan, Hong Kong, Mexico och - hör och häpna - Palestina. (Den senare gruppen är dock inte överrepresenterad om man säger så, men den finns) 
14 000 sidöppningar på 2 år är naturligtvis ingenting mot alla kändisar och bloggproffs, det är jag fullt medveten om. Det finns säkert de som har lika många besökare varje dag, men jag är väldigt nöjd ändå och glad att just du läser.
Den jag är missnöjd med är jag själv. Jag skriver för få boktips. Jag vill gärna att det ska vara fylligare recensioner och inte bara en lista med boktitlar. Att det blivit så få innebär inte att jag inte läser böcker längre utan snarare att jag varken orkat eller hunnit skriva seriösa recensioner. Jag lovar att skärpa mig.

Ett av de motton jag har är annars följande: hellre 1 person som läser 25 inlägg än 25 personer som bara läser ett.

Om du väljer att läsa flera äldre inlägg, ser fram mot ett nytt inlägg eller upplyser någon av dina vänner om BERTILS har jag uppnått mina mål.

Selfie på Israels mark
(dubbeltydig ordvits)
Foto: Bertil
Vilka är då mina mål? Jo, att sprida den bild på Israel som jag själv fått. 
Jag vill berätta om vad jag sett, hört och upplevt på plats i Israel, eller på andra sätt.
Jag vill vidareförmedla lite av vad jag läst angående historien, om Israels land och det judiska folkets koppling till landet. Både bibliskt och historiskt, det hör ihop.
Bibeln är historisk och historien är biblisk.
Jag bejakar det judiska folkets rätt till en egen trygg plats i en hatfull omvärld, och av flera skäl är den platsen det historiska Israel. 
Jag brinner för att tidigt fånga unga människors intresse och att det föds kärlek hos dem för Israel. Alltför många sugs in i den hatiska  och antisemitiska propagandan mot staten Israel och i förlängningen till det judiska folket. Inte minst i Sverige.
Detta är skadligt både för Sverige och fredsprocessen i Mellanöstern. Många svenskars övertro på att ett israeliskt ensidigt tillbakadragande från Västbanken skulle lösa alla problem och skapa en automatisk fred är också farlig och naiv. Hur det gick när Israel lämnade Gaza visar ett sorglig facit. 

Vi måste samtidigt arbeta för att en fredlig upplösning och att kompromissvilja ska frodas på båda sidor i konflikten mellan Israel och dess grannar. Det behöver inte finnas någon motsägelse i denna hållning. Man måste vara både proisraelisk och proarabisk på det individuella planet, då alla mänskor har lika värde.
Jag har vänner, arbetskamrater och träffar kunder med rötter i den muslimska kulturen. Jag räknar dem som mina vänner trots att vi inte har samma syn på Israel.

Sedan jag började blogga för två år sedan har miljoner av jordens innebyggare upplevt en fasansfull tid. Flyktingströmmarna tycks aldrig avta och våldet regerar i stora delar av vår värld. Sveriges nuvarande makthavare har valt den otacksamma uppgiften att hantera en stor påtvingad invandring från andra kulturer, många i stor nöd och ångest.
Välviljan hos politikerna kanske överskuggar förmågan i vissa avseenden, det finns varken bostäder, tolkar, utbildningsplatser eller arbeten till alla behövande. Passlösa, ensamkommande ungdomar packas ihop i boenden med delvis underutbildad och oerfaren personal. Våldet, hoten och förstörelse av inredningar ökar. Både personal och boende har råkat illa ut, ja t o m mördats. Det är inte ok!
Samtidigt importerar Sverige 100 000-tals mänskor som är uppväxta och uppfostrade med ett grundmurat antisemitiskt synsätt, kulturkrocken är ett faktum. Denna omständighet börjar märkas på allvar i Sverige. Hatbrott och hot mot judar ökar.
Vad skall vi säga till de svenska judar som en gång tog sin tillflykt hit efter förföljelser och död i andra länder, men som nu ännu en gång känner behovet av att flytta? Tusentals judar lämnar Europa varje år.
Vart ska de ta vägen?
De flesta judar svarar: till Israel.