PIK = Politiskt InKorrekt, på grund av mycket kärlek - till Israel
Startsidan visar de två senaste artiklarna - samtliga tidigare inlägg återfinns i Bloggarkivet. Läs dem - ingen kronologi

onsdag 14 februari 2018

Vid Medelhavets östra kust

Medelhavets östra strand
Foto från Rosh Hanikra, Foto: Bertil
Sveriges Radio P1 sänder regelbundet ett intressant program med titeln "Vetandets värld".
Den första februari 2018 handlade det om avsaltning av havsvatten som gör det drickbart. Jag lyssnade samtidigt som jag arbetade men tankarna for samtidigt till det föredrag om bland annat avsaltning som några medlemmar i vår förening, Vänskapsförbundet Sverige-Israel i Göteborg, har sammanställt och framfört flera gånger.
Israel är bra på vattenvård.

Ca 80% av jordens yta är täckt med vatten men bara 3 % utgörs av sötvatten och mindre än 1% är tillgängligt dricksvatten. Men trots det är tillgången på sötvatten egentligen inget problem i framtiden på grund av dagens teknik som möjliggör avsaltning av havsvattnet. (Av utrymmesskäl går jag inte in på hur tekniken fungerar.)

Problemen har istället andra namn; krig, politik, hat och okunskap.

Israels natur är snål på sötvatten - liksom i stora delar av övriga Mellanöstern och på många andra håll i världen. Lösningen för israelerna finns i möjligheten att avsalta havsvattnet i Medelhavet och Röda havet. Andra dellösningar är droppvattenteknik, återanvändning av avloppsvatten och allmän sparsamhet.

Självklart är inte Israel det enda landet som forskar i ämnet - användandet ökar lavinartat - men Israel ligger i framkant och är förmodligen det land i världen som utnyttjar de olika teknikerna mest optimalt.
De kan numera vid behov betjäna hela sin befolkning med avsaltat havsvatten med hjälp av fem stora anläggningar vid Medelhavet, varav den i Sorek för närvarande är världens största.
Droppbevattning används i oöverträffad skala och Israel återanvänder 85% av sitt avloppsvatten till det ändamålet. På andra plats i den ligan kommer Spanien med knappt 20%. Kalifornien, som är IT-teknikens högborg men samtidigt lider av svår torka, återanvänder märkligt nog mindre än 1%!
Alltså återstår mycket arbete att utföra. Att använda hälften så mycket vatten som vanligt med hjälp av droppbevattning ger minst 30% större skörd, något som nästan låter för bra för att vara sant. Överallt i Israel ser man de bruna eller gröna bevattnings-slangarna, inte bara industriellt i växthusen eller på åkrarna, utan också i trädgårdar och i allmänna planteringar.

Israeliska innovationer inom vattenområdet används på många platser på jorden. Cypern, Mexico, Argentina och USA är några exempel, men det finns åtskilliga fler.   Nämnas kan det israeliska företaget Netafim, som exporterar bland annat droppvattenkunskap och utrustning till över 110 länder. Afrikanska länder är av förklarliga skäl särskilt intresserade av vattenutrustning som drivs av solenergi. 
Ett annat företag är  IDE Technologies som satsar stort i USA. Flera amerikanska delstater använder deras kunskap att utvinna sötvatten och återanvända avloppsvatten, då det torra klimatet där ställer till svåra problem. Texas, Nevada, Florida men särskilt Kalifornien satsar i stor skala. 

Ofta framställs vattensituationen i Israel som en anledning till konflikt mellan staten Israel å ena sidan och de palestinska myndigheterna på den andra. Israel beskylls för att stjäla vattnet från araberna, låta dem törsta och själva överkonsumera lyxvaran.

Sanningen är faktiskt det omvända. Att ha makten över vattentillgångarna behöver inte betyda samma sak som att missbruka dem. I själva verket är huvuddelen av vattenledningarna i Judèen och Samarien (Västbanken) byggda av Israel efter 1967. Dessutom förser Israel den palestinska myndigheten med väldigt mycket mer vatten än vad som är överenskommet enligt Osloavtalet.
Låt mig citera Haim Gvirtzman, professor i hydrologi vid Hebrew University i Jerusalem. Han har samlat några fakta som påverkar palestiniernas vattenproblem:

- De borrar inte alltid efter vatten där lov har beviljats utan borrar istället på olämpliga ställen där de inte har lov, trots att det slutits överenskommelser i Osloavtalen om saken. Följden blir att grundvattnet påverkas negativt. Hellre en kortsiktig lösning och samtidigt ta strid än att samarbeta.

- De lagar inte läckor i ledningarna utan har ett stort bortfall på vägen trots mycket stora internationella ekonomiska bidrag till infrastrukturen.
- De bygger inga reningsverk utan låter avloppsvatten förgifta grundvattnet och de vattendrag som sedan rinner genom Israel mot Medelhavet. Det betyder samtidigt att de vägrar att använda renat avloppsvatten för att vattna åkrarna.
- En del bönder använder inte droppbevattning trots vattenbristen utan använder den uråldriga metoden; översvämning.
- Det monteras få vattenmätare och de som monteras förbikopplas ofta så vattnet blir gratis. Det kallas stöld.
Vattenmätare vid Jaffagatan, Jerusalem.
en mycket osvensk installation
Foto: Bertil
- Hamas, som styr i  Gaza, har vägrat ta emot byggande av  avsaltningsanläggning bara för att det var israelisk teknik. Det internationella samfundet skulle stå för kostnaderna och bland andra IT-miljardären Bill Gates har erbjudit Gaza mycket stora belopp till ändamålet, men nej tack. Bättre att låta befolkningen lida och försöka svärta ner Israel i omvärldens ögon.
Professor Haim Gvirtzman menar att Västbanken skulle kunna öka sina befintliga sötvattentillgångar med minst 50% om rätt åtgärder sattes in. Detsamma gäller Gaza.

I radioprogrammet "Vetandets värld" fördes ett märkligt resonemang att många länder vill satsa på avsaltningsanläggningar för att locka turister. Värmen och sköna bad i bassänger var viktiga komponenter för turistnäringen, påstod Kenneth M Persson, professor i teknisk vattenresurslära på Lunds universitet.
Karibien, Kanarieöarna, grekiska öar och Egyptens Rödahavskust nämndes som exempel på platser där det resonerades i de banorna. Själv trodde jag att det i första hand var den bofasta befolkningens behov som skulle tillfredsställas. Kanske ligger denna tankegång till grund för att länderna i de oljerika arabiska Gulfstaterna är de länder som är överlägset största sötvattenförbrukarna per capita, trots att de nästan helt saknar färskt vatten på naturlig väg.

Svensk media har ju närmast en svår allergi mot att nämna Israel i andra sammanhang än negativa påhopp. Det gav till resultat att Israel inte nämnes en enda gång under det 20 minuter långa radioinslaget. När professorn räknade upp var det fanns många avsaltningsanläggningar uttryckte han sig på följande sätt: "...vid Medelhavets östra kust..."

Jag skrattade till där jag stod och målade.
Vid Medelhavets östra kust ligger ju Israel. Varför sade de inte det då?