Ett år av krig

Kan du se Israel bland de grönfärgade arbstaterna?

Det har gått en tid sedan förra inlägget i denna blogg och tyvärr är läget i Israel inte bättre än när jag senast skrev. Snarare sämre. Jag hade förmånen att bevista 1-årsdagen av "7 oktober" i Göteborgs synagoga. Det blev en gripande kväll med flera träffsäkra tal och passande musik. 

Till skillnad från palestina-aktivisternas hatfyllda gatumöten, där hot och antisemitiska paroller sprids, nämndes inte orden hat  eller hämnd en enda gång. Det vara bara en sorg över sakernas tillstånd som vilade över den välbesökta minnesstunden. 

Temat var naturligtvis; Släpp gisslan fri!

Det är i skrivande stund den 22:a oktober 2024.

Skärmbild av "RED ALERT"

RED ALERT ikon

Kriget mellan Israel och Hamas i Gaza, som startade 7 oktober 2023, har spridit sig till norra gränsen mot Libanon där terrororganisationen Hizbollah ökat sin beskjutning av israeliska samhällen i den norra delen av landet. Och inte bara norra delen, en stor del av Israel är numera måltavla för Hizbollahs raketer. Ladda gärna ner appen RED ALERT och få varningarna i realtid så förstår du bättre vad som pågår. 

IDF har gått över gränsen till Libanon i ett försök att driva bort Hizbollah från området närmast Israel. Denna uppgift har redan ålagts UNIFIL, en FN-styrka som genom resolution 1701 (2006) skulle tvinga Hizbollah att retirera till norra stranden av Litanifloden, och skapa en buffertzon. Detta uppdrag har misslyckats totalt, och idag befinner sig istället UNIFILs soldater och övervakare mitt i en strids-zon, där Hizbollah istället har grävt ner sig och utsätter på så vis FN-trupperna för omedelbar fara för liv och lem.

60-80 000 (olika siffror florerar) israeliska invånare har fått lämna sina hem i norra Israel för risken att bli träffade av raketnedslag. De bor hos vänner och släktingar, eller på hotell och andra nödlösningar i södra delen av landet. 

Hamas i Gaza fortsätter sin envetna strid trots att stora delar av bebyggelsen är förstörd ovan jord. Människor dör på båda sidor i en fruktansvärd miljö, men Hamas ledning tycks inte ha gett upp kampen. 

Som någon uttryckte det: "Det är konstigt att Gazaborna klagar på brist på mat, men har ett överflöd av raketer." Det är inte svårt att räkna ut hur den religiöst fanatiska Hamasledningen prioriterar införseln av förnödenheter. 

Till sist måste jag nämna Jemen och dess huthirebeller, som ställer till det både för sitt eget land, för israel och för oss alla andra. De har också råd och utrustning för att beskjuta Israel och dessutom beskjuta civila fraktfartyg på väg mot Suezkanalen. Dessa tvingas nu ta en rejäl omväg runt hela Afrikas kontinent för att nå Europa. 

Jemens inbördeskrig måste vara det mest glömda, särskilt jämfört med striderna i och runt Israel. Skulle man jämföra dödstalen och nöden i Gaza, utan att på något sätt förringa lidandet där, med Jemens uppstår en  obalans som blir närmast genant. 

När jag Googlar på "Jemen" möts jag av följande text. "Miljontals människor lever på flykt inom landet, majoriteten är kvinnor och barn" och "18,2 miljoner, mer än varannan person är i behov av humanitärt stöd 2024." Vidare: "Jemen är ett av de fattigaste länderna i Mellanöstern"  och "...sedan Ali Abdullah Saleh störtades 2011(!) befinner sig Jemen i ett tillstånd av politiskt kaos." 

Men det finns alltså tid och resurser att skicka raketer över hela arabiska halvön mot Israel. 

Jerusalem Foto:Bertil

Att Israel har lyckats ta livet av flera ledare i fiendeleden hjälper förmodligen inte i det långa loppet, om du frågar mig. Detta beror på att kampen mot Israel är religiös, inte om markytor. Detta är skälet till att Iran är den stora motorn bakom de olika terrorist-organisationerna. Iran har ju ingen gräns mot Israel men för ett krig i en annan dimension, den andliga. 

Västs och FN:s ständiga påtryckningar om en tvåstatslösning är utsiktslös så länge den drivkraft existerar som präglar Hamas, Hizbollah och de andra grupperna. De vill i första hand utrota den judiska staten Israel, och bara i andra hand skapa en egen fungerande stat. Fråga dem och du får det svaret. 

Varför lyssnar inte vi andra på vad de arabiska ledarna säger? De är ju helt vidöppna med sina intentioner. "Israel (som man inte kallar vid namn utan benämner "den sionistiska fienden") är stulet land, "From the river to the sea, Palestine shall be free!" och så vidare. 

Mycket finns att säga om detta! Bland annat följande:

I en omröstning i det nybildade Förenta Nationerna 1947 framkom det att det skulle få bildas en judisk och en arabisk stat i Det Brittiska Palestinamandatet. FN:s olika beslut och resolutioner hålls högt av aktivisterna, de ska minsann följas till punkt och pricka. Alla, utom detta beslut ska följas. 

För FN:s medlemsstater röstade faktiskt så 1947, och det beslutet gäller naturligtvis fortfarande. Den judiska sidan sade ja, och bildade staten Israel 14 maj 1948. Araberna svarade: NEJ, och där är vi fortfarande.