Det finns anledning att spinna vidare på det förra inlägget; en jämförelse mellan Det Andra Världskriget och Hamas krigföring mot Israel, då Israels kritiker gärna använder Förintelsen som ett slagträ mot den judiska staten Israels kamp mot dem som vill förinta den. Israel jämförs ibland med nazisterna.
Som ett exempel bland många vill jag citera Jamal El-Haj, den tidigare socialdemokratiske riksdagsmannen, numera "politiske vilden". Rubriken i hans tårdrypande artikeln i Aftonbladet 11 maj 2025 löd: ”Ett helt folk raderas nu inför våra öppna ögon”.
Nej, Jamal, vi ser inte ett helt folk raderas ut. Vi ser däremot ett helt folk lida av följderna av Hamas fruktansvärda dåd den 7 oktober 2023, deras indoktrinering av Gazas unga, Hamas stölder av matransoner ämnade för just barnen, deras ovilja att släppa den oskyldiga judiska gisslan, deras meningslösa fortsatta stridande och så vidare.
(Det lär dessutom vara så att Gazas befolkning faktiskt ökat sedan okt-23 på grund av barnafödandet, men det är självklart inget argument som försvar för krigföringen eller hur den bedrivs, bara just en parentes. Jag kan inte heller verifiera det)
Det behöver förtydligas med skärpa att vi som står bakom Israels rätt att existera och är emot antisemitism, nödvändigtvis inte behöver stödja den nuvarande israeliska regeringen eller dess strategi i kriget mot Hamas i Gaza. Vi är inte heller de hjärtlösa barnamördare som vi ibland beskylls för att vara! Vi ser det lidande som barnen på båda sidor av kriget genomlider, och vi tittar med de öppna ögon som Jamal El-Haj efterlyser och vi lider med dem.
Jag nämnde i del 1 av detta inlägg om alla de hundratusentals offer som gick döden till mötes bland det tyska folket efter de allierades hänsynslösa bombningar av tyska städer. Var det verkligen nödvändigt för britterna att gå så hårt fram? Många anser att de gick för långt, en del av de brittiska nattbombningarna betecknas ofta som rena terrorbombningar, utan militärt värde. Alla dessa oskyldiga barn! Det är inte svårt att känna en ångest över deras lidande. Men den omsorgen gör mig inte automatiskt till en nazist.
Var det nödvändigt att, i augusti 1945, bomba Hiroshima och Nagasaki i Japan med atombomber? Flera hundra tusen offer på ett ögonblick! För att få slut på kriget? Ja, kanske var det nödvändigt för att spara andra människors liv och få ett stopp på galenskaperna. (Jag är tacksam att jag inte var den som behövde ta dessa beslut.)
Det enda verkligt positiva med användandet av atombomberna 1945 skulle möjligtvis kunna vara att ingen sedan dess har använt dessa förödande vapen igen, följderna skulle ju bli så uppenbart förödande för alla.
Att jämföra Israels krigföring mot Hamas med hur nazisterna behandlade Europas judiska befolkning under Förintelsen är inget annat än en skymf mot dess offer.
Du som kanske läser denna text, och samtidigt nynnar på ramsan ”From the river to the sea, Palestine will be free”, bör veta att du stöder ett nytt folkmord på judar. Vem gör det dig till?
Du ställer dig i raden av förövare, du motarbetar kampen mot fred och ett slut på dödandet. Du har inte läst på läxan om Israels tillblivelse och dess rätt att finnas.
Israel är, med alla sina fel och förtjänster, Mellanösterns enda demokrati, och muslimerna i Israel, ca: 20% av dess befolkning, är de enda muslimer i Mellanöstern som lever i en demokrati. Den nationen ska vi vara rädda om.
x
