Israel är en republik i motsats till Sverige som är en monarki. Men den svenska monarkin, kungahuset, har bara en symbolisk betydelse.
Den svenska kungafamiljen gör i många fall ett gott jobb som representanter för Sverige (även om vissa skuggor faller över en och annan händelse under årens lopp) men den verkliga makten finns hos regering och riksdag, och med regeringens statsminister i spetsen.
Redan efter några minuter i rampljuset som landets nye statsminister släppte Stefan Löfven en politisk bomb. Här är ett citat ur Stefan Löfvens tal inför riksdagen den 3 oktober 2014 vid riksdagens högtidliga öppnande, då han deklarerar Regeringsförklaringen, här kopierat från Regeringskansliets hemsida, där hela Regeringsförklaringen finns att läsa:
Den svenska kungafamiljen gör i många fall ett gott jobb som representanter för Sverige (även om vissa skuggor faller över en och annan händelse under årens lopp) men den verkliga makten finns hos regering och riksdag, och med regeringens statsminister i spetsen.
Redan efter några minuter i rampljuset som landets nye statsminister släppte Stefan Löfven en politisk bomb. Här är ett citat ur Stefan Löfvens tal inför riksdagen den 3 oktober 2014 vid riksdagens högtidliga öppnande, då han deklarerar Regeringsförklaringen, här kopierat från Regeringskansliets hemsida, där hela Regeringsförklaringen finns att läsa:
"Konflikten mellan Israel och Palestina kan endast lösas genom en tvåstatslösning, framförhandlad i enlighet med folkrättens principer. Den måste garantera såväl palestiniernas som israelernas legitima krav på nationellt självbestämmande och säkerhet. En tvåstatslösning förutsätter ömsesidigt erkännand (sic) och vilja till fredlig samexistens. Därför kommer Sverige att erkänna staten Palestina."
Det beslutet måste ha kommit till lite hafsigt och oövertänkt, när inte ens Regeringskansliets hemsida har hunnit korrekturläsa sin egen text, där ordet erkännande är felstavat. Miljöpartietes Gustav Fridolin och Mehmet Kaplan pressade väl på så kraftigt att fingrarna slant på tangentbordet.
Vi var många som höjde på ögonbrynen.
Det kom så plötsligt, som att hälla en spann kallt vatten över sig.
Eller, som konfliktforskaren Magnus Norell uttryckte det i ett inlägg i bloggen Fikraforum; "som att hälla bensin på elden". (Hela inlägget: fikraforum)
Det kom så plötsligt, som att hälla en spann kallt vatten över sig.
Eller, som konfliktforskaren Magnus Norell uttryckte det i ett inlägg i bloggen Fikraforum; "som att hälla bensin på elden". (Hela inlägget: fikraforum)
Norell, som har en stor erfarenhet av konflikthantering menar att Sveriges beslut bara ökar svårigheten att få till stånd seriösa förhandlingar mellan parterna, staten Israel och den Palestinska myndigheten.
Saken blev inte mindre kontroversiell då beslutet togs av Socialdemokraterna och Miljöpartiet utan att förhandla i Utrikesnämnden (där för övrigt kungen är ordförande) med de övriga riksdagspartierna för att kunna fatta ett beslut med bred enighet i viktiga internationella frågor, något som varit kutym under många år.
Nu får Sverige dras med beslutet i all framtid även om det skulle bli regimskifte. Beslutet mörkades eftersom den nya regeringen visste att förslaget aldrig skulle klubbas igenom om ärendet hade dragits i Utrikesnämnden på grund av Alliansens och SDs hållning i frågan.
Nu får Sverige dras med beslutet i all framtid även om det skulle bli regimskifte. Beslutet mörkades eftersom den nya regeringen visste att förslaget aldrig skulle klubbas igenom om ärendet hade dragits i Utrikesnämnden på grund av Alliansens och SDs hållning i frågan.
Dessutom: Tänk att erkänna en stat som inte finns, men om det ska jag skriva mer en annan gång.
Kungahuset var inte sena att skicka en gratulation till den palestinska myndigheten, adresserat till president Mahmoud Abbas. Brevet är daterat den 15 november 2014, Palestinas (in)officiella nationaldag. Utrikesminister Margot Wallström försvarar kungen med att han alltid gör så när Sverige har erkänt en ny stat.
Jag har inte hittat några uppgifter på om vår tidigare kung, Gustav V, skickade gratulationer när staten Israel utropades 1948. Sanningen är faktiskt att Sverige inte upprättade diplomatiska relationer med den nyfödda staten förrän i juli 1950. Mordet på kungens brorson; greve Folke Bernadotte i Jerusalem 1948, kastade grus i maskineriet.
Sveriges dåvarande regent har fått både ris och ros för sitt agerande under nazitiden och det andra världskriget.
Samtidigt som han var en ivrig motståndare till den Sovjetiska kommunismen, höll sig väl med naziregimen och skriftligen gratulerade Adolf Hitler till Tysklands krigsframgångar på Östfronten.
Samtidigt vädjade kung Gustav till Ungerns statschef, 30 juni 1944, att "i mänsklighetens namn rädda de ungerska judarna". Så tidigt som 1933 lär han också, under ett besök i Berlin, försökt förmå Hitler att "mildra förföljelserna mot judarna", alltså flera år innan Kristallnatten och Holocaust.
Nazismens intentioner var tydligen kända redan då, trots att många inblandade efter kriget skulle säga: "...vi visste ingenting...".
Sveriges dåvarande regent har fått både ris och ros för sitt agerande under nazitiden och det andra världskriget.
Samtidigt som han var en ivrig motståndare till den Sovjetiska kommunismen, höll sig väl med naziregimen och skriftligen gratulerade Adolf Hitler till Tysklands krigsframgångar på Östfronten.
Samtidigt vädjade kung Gustav till Ungerns statschef, 30 juni 1944, att "i mänsklighetens namn rädda de ungerska judarna". Så tidigt som 1933 lär han också, under ett besök i Berlin, försökt förmå Hitler att "mildra förföljelserna mot judarna", alltså flera år innan Kristallnatten och Holocaust.
Nazismens intentioner var tydligen kända redan då, trots att många inblandade efter kriget skulle säga: "...vi visste ingenting...".
Gustav V 90-årsfond stöder än i dag idrottsevenemang och liknande arrangemang bland annat i Israel, och kung Gustav lär också ha fått en skog uppkallad efter sig där (Shaar ha'Gaiskogen) genom den judiska miljöorganisation Keren Kajemet. Detta borde innebära att den dåvarande svenske monarken fortfarande har ett hyfsat gott anseende i Israel.
Att vår nuvarande kung, Carl XVI Gustav, har en frostigare relation till Israel är ju ingen hemlighet.
Allt sedan kungens farbror och gudfader, greve Folke Bernadotte, under sitt FN-uppdrag mördades av judiska terrorister i Jerusalem 1948, tycks kungahuset ha ett ont öga till Israel.
Kung Carl Gustaf var på besök i Stockholms synagoga den 4 maj 1975 i samband med att församlingen firade sin 200-årsdag.
Det är väl det närmaste Sveriges nuvarande kung kommit det judiska folket. Ja, han skakade förstås hand med Israels president Shimon Peres vid statsminister Olof Palmes begravning 1986 med orden: "Låt oss inte glömma att Olof Palme var den andre svenske medlaren i Mellanöstern som föll offer för en mördares kulor".
Kungens kommentar rapporterades i dagstidningen Jerusalem Post, men nämndes inte i svensk press.
Svenska kungahuset har aldrig besökt Israel, som en tyst protest.
Fadäsen med palestinahalsdukarna 2013 är också ett exempel på en viss aningslöshet (eller medvetenhet). Läs gärna mer om den händelsen i mitt inlägg från april 2013 (Blogginlägg - "För eller emot")
Kungahuset har som sagt bara en symbolisk uppgift; att representera nationen vid högtidliga tillfällen. Israel har sin motsvarighet: Presidentämbetet. Under sommaren 2014 valdes Israels tionde president sedan landet utropades 1948. Reuven Rivlin ersatte Shimon Peres.
Jämför med PLOs president Mahmoud Abbas, som i år kan fira sitt tionde år vid makten, trots att hans mandatperiod tog slut 2006! Så hur Margot Wallström kan avgöra att Palestina har en regeringsduglig ledning är svårt att förstå då man inte haft demokratiska val på 10 år, och inga nya val har ännu utlysts.
Det är likt sagan om Kejsarens nya kläder: Den av Sverige erkända staten Palestina har inga fasta gränser (Israels gränser mot det framtida Palestina är i ärlighetens namn bara vapenstilleståndslinjer som inte blivit fixerade pga uteblivna fredsförhandlingar), inget fredsavtal, ingen demokrati, ingen åsiktsfrihet, ingen suverän makt på eget territorium, ingen intern fred mellan olika grupper som Hamas, PLO, PLFP osv. Men allt detta som inte finns kan utrikesminister Wallström, Sveriges regering och kung Carl Gustav tydligen ändå se för sin inre syn. Men kejsaren är fortfarande naken.
När Israels förste president Chaim Weizmann avled, 9 nov 1952, efter en lång tids sjukdom gällde det för Israels ledning att hitta någon som kunde axla den symboliska men viktiga posten.
Abba Eban, dåvarande israelisk ambassadör i USA och samtidigt representant i FN, fick i uppgift att tillfråga självaste Albert Einstein, den världsberömde fysikern, som hunnit uppnå 73 års ålder. Denne blev tydligt smickrad av erbjudandet men avböjde vänligt men bestämt.
Einstein bedyrade att det inte var hans ålder som lade hinder i vägen. I ett personligt svarsbrev till Eban formulerade han sig bl.a enligt följande: "Jag är djupt rörd över vår stats, Israels, erbjudande, men också sorgsen och förvirrad över att det är omöjligt att anta detta erbjudande". (Översättning ur Abba Ebans bok; En självbiografi)
Tänk, jag tycker det är så häftigt att den man som räknas som kanske historiens skarpaste hjärnor valde formuleringen; "...vår stat, Israel..." (Det tyckte Abba Eban också)
Liksom det faktum att han skulle kunnat få den symboltyngda titeln; Den judiska staten Israels president. Men han tackade nej, då han "inte såg sig duglig att arbeta med mänskliga varelser och att förrätta officiella uppgifter".
Einstein var en teoretiker, inte en praktiker och det insåg han själv. Han behövde inte makten eller den smickrande positionen. Han var ändå kung i sitt rike.
Kung Carl XVI Gustav representerar sitt folk; svenskarna.
Nobelpristagaren Albert Einstein fick samma typ av uppgift, nämligen att representera det judiska folket.
Allt sedan kungens farbror och gudfader, greve Folke Bernadotte, under sitt FN-uppdrag mördades av judiska terrorister i Jerusalem 1948, tycks kungahuset ha ett ont öga till Israel.
Kung Carl Gustaf var på besök i Stockholms synagoga den 4 maj 1975 i samband med att församlingen firade sin 200-årsdag.
Det är väl det närmaste Sveriges nuvarande kung kommit det judiska folket. Ja, han skakade förstås hand med Israels president Shimon Peres vid statsminister Olof Palmes begravning 1986 med orden: "Låt oss inte glömma att Olof Palme var den andre svenske medlaren i Mellanöstern som föll offer för en mördares kulor".
Kungens kommentar rapporterades i dagstidningen Jerusalem Post, men nämndes inte i svensk press.
Svenska kungahuset har aldrig besökt Israel, som en tyst protest.
Fadäsen med palestinahalsdukarna 2013 är också ett exempel på en viss aningslöshet (eller medvetenhet). Läs gärna mer om den händelsen i mitt inlägg från april 2013 (Blogginlägg - "För eller emot")
Kungahuset har som sagt bara en symbolisk uppgift; att representera nationen vid högtidliga tillfällen. Israel har sin motsvarighet: Presidentämbetet. Under sommaren 2014 valdes Israels tionde president sedan landet utropades 1948. Reuven Rivlin ersatte Shimon Peres.
Jämför med PLOs president Mahmoud Abbas, som i år kan fira sitt tionde år vid makten, trots att hans mandatperiod tog slut 2006! Så hur Margot Wallström kan avgöra att Palestina har en regeringsduglig ledning är svårt att förstå då man inte haft demokratiska val på 10 år, och inga nya val har ännu utlysts.
Det är likt sagan om Kejsarens nya kläder: Den av Sverige erkända staten Palestina har inga fasta gränser (Israels gränser mot det framtida Palestina är i ärlighetens namn bara vapenstilleståndslinjer som inte blivit fixerade pga uteblivna fredsförhandlingar), inget fredsavtal, ingen demokrati, ingen åsiktsfrihet, ingen suverän makt på eget territorium, ingen intern fred mellan olika grupper som Hamas, PLO, PLFP osv. Men allt detta som inte finns kan utrikesminister Wallström, Sveriges regering och kung Carl Gustav tydligen ändå se för sin inre syn. Men kejsaren är fortfarande naken.
 |
| Albert Einstein 1951 hans favoritbild |
Abba Eban, dåvarande israelisk ambassadör i USA och samtidigt representant i FN, fick i uppgift att tillfråga självaste Albert Einstein, den världsberömde fysikern, som hunnit uppnå 73 års ålder. Denne blev tydligt smickrad av erbjudandet men avböjde vänligt men bestämt.
Einstein bedyrade att det inte var hans ålder som lade hinder i vägen. I ett personligt svarsbrev till Eban formulerade han sig bl.a enligt följande: "Jag är djupt rörd över vår stats, Israels, erbjudande, men också sorgsen och förvirrad över att det är omöjligt att anta detta erbjudande". (Översättning ur Abba Ebans bok; En självbiografi)
Tänk, jag tycker det är så häftigt att den man som räknas som kanske historiens skarpaste hjärnor valde formuleringen; "...vår stat, Israel..." (Det tyckte Abba Eban också)
Liksom det faktum att han skulle kunnat få den symboltyngda titeln; Den judiska staten Israels president. Men han tackade nej, då han "inte såg sig duglig att arbeta med mänskliga varelser och att förrätta officiella uppgifter".
Einstein var en teoretiker, inte en praktiker och det insåg han själv. Han behövde inte makten eller den smickrande positionen. Han var ändå kung i sitt rike.
Kung Carl XVI Gustav representerar sitt folk; svenskarna.
Nobelpristagaren Albert Einstein fick samma typ av uppgift, nämligen att representera det judiska folket.
