PIK = Politiskt InKorrekt, på grund av mycket kärlek - till Israel
Startsidan visar de två senaste artiklarna - samtliga tidigare inlägg återfinns i Bloggarkivet. Läs dem - ingen kronologi

lördag 17 januari 2015

Charlie Hebdo

Gud finns inte...   JO, DET GÖR HAN VISST!
(En av Charlie Hebdos snällare teckningar)
Vilken tid vi lever i.
Att fördjupa sig i terrordåden i Frankrike 7 januari 2015 - och dagarna som följde - känns onödigt därför att spaltmil efter spaltmil redan skrivits om händelserna. Jag har tyvärr ingenting av nyhetsvärde att tillföra. Men jag har några funderingar som är kopplade till dåden.
Jag utgår från att du känner till de viktigaste delarna runt händelserna i Frankrike.

Först stämde alla in i talkören: "Jag är Charlie!"
Alla.
Verkligen alla möjliga och omöjliga.
Till och med Mahmoud Abbas, PLO/Fatahs ledare. Ja, varför inte? Även om Fatah ska vara ett sekulärt parti är de flesta araberna på Västbanken ändå muslimer, så visst, Abbas skulle kunna bli förnärmad. Den kristna andelen av den arabiska befolkningen tycks krympa dramatiskt, år för år i arabvärlden. (Men kanske är det en annan debatt? Eller?..) 
Satirtidningen Charlie Hebdo driver med islam, absolut. Men också med politiker, judar, kristendomen osv.
Påvar och profeter, allt i en salig röra. Det sägs så i alla fall, jag har aldrig läst Charlie Hebdo själv, men får lita på allt som sägs och skrivs om den. 
Varför blir det ingen reaktion på oss kristna när man driver med vår tro?
Det är det många som gör. Visst, det kan vara roligt med en och annan prästvits, och pastorshistoria. Jag drar själv några sådana ibland. Men tänk om vi kristna skulle få för oss att mörda oskyldiga som hämnd för alla sketcher, nidbilder och smutsiga beskrivningar av det som vi tycker och tror på? Perversa beskrivningar av det som borde få vara rent.
Efter drygt en vecka börjar den ene debattören efter den andre att backa ut från talkören. Vi börjar inse att vi egentligen inte är Charlie Hebdo, trots allt. Teckningarna i tidningen visar sig ofta vara smaklösa. Det finns kanske saker som vi inte behöver driva med? Vi måste inte teckna, eller skriva eller säga sådant som vi vet att "den andre" tar illa vid sig av. Man måste ju inte provocera och kränka bara för att det - rent juridiskt - är tillåtet.
Finns det ingenting som heter "god smak" eller "lämpligt"? 
Om min arbetskamrat är buddist eller hbtq eller frälsningssoldat, behöver jag ju inte kränka honom/henne dagligen för det. Inte ens någon dag. Vi måste inte tycka eller tänka lika, vi kan vara kompisar ändå. Om mitt eget barn kommer hem och berättar att han/hon har blivit buddist, hbtq eller frälsningssoldat, vad gör jag då? Börjar mobba och kränka? Eller skulle jag fortsätta älska och önska mitt barn det bästa i livet?
Har du, käre läsare, läst tidskriften Charlie Hebdo? Jaså, inte det?
Hur är det då möjligt att människor i bl.a Pakistan, Afghanistan och Nigeria kan mörda och bränna hus för en halvdålig pennteckning som publiceras i en tidning som de förmodligen aldrig hört talas om tidigare? Som inte går att köpa i deras land och som ingen har läst? 
Det är andra krafter i bakgrunden. Många ledare i muslimska länder fortsätter att hylla terrordåden och uppmanar till nya.
Idag, 17 januari, läser jag i dagstidningarna att flera personer i Niger (afrikansk stat norr om Nigeria) dödats i samband med upplopp, och flera kyrkor har satts i brand. Hur är det möjligt?
Det finns mängder av Charlie Hebdo-teckningar på nätet. Jag är övertygad om att du skulle tycka många av dem vara stötande. Känsliga personer varnas!
Men de iskalla mördarna i Paris verkar faktiskt inte vara särskilt finkänsliga. De verkade snarare vara helt kallblodiga. Detta faktum går inte ihop för mig.
Det som började som ett attentat mot en antiislamsk publikation slutade i mord på flera franska judar.

När polismannen Ahmed Merabet (han lär också varit muslim) ligger försvarslös på gatan och ber för sitt liv, blir han avrättad - just för att han är en polis.
Men när attentatsmannen i kosherbutiken avrättade sin gisslan, dödades de för att de var judar - ingenting annat.

Det som till en början såg ut som en hämnd i profetens Muhammeds namn, visade sig vara ett antisemitiskt dåd.

Missförstå nu inte mitt resonemang! Uttrycket "Jag är Charlie" betyder att man värnar om pressfriheten och yttrandefriheten, denna fantastiska företeelse som tillåter att jag kan skriva vad jag vill i denna blogg.
Ur den synvinkeln är jag också Charlie.