Vem kan man lita på?

 Hoola Bandoola Band, med Mikael Wiehe i spetsen,  sjöng en gång på tidigt 1970-tal; "Vem kan man lita på?" Jag gillade att lyssna på deras musik, det svängde skönt och deras engagemang för sina åsikter var inspirerande även om de inte alltid sammanföll med min världsuppfattning. 

Men att så helhjärtat stå upp för sin hållning i, i deras fall politiska frågor, är onekligen ett föredöme. Vågar jag lika öppet stå för min hållning i konflikterna som plågar Mellanöstern i dessa dagar?

 När jag idag, 6 februari 2024, läser nyheter i svensk press eller ser på SVTs nyhetssändningar blir jag förskräckt. De hemskaste anklagelser riktas mot IDF, Israels försvarsmakt. Israel, som i alla år betraktat sin krigsmakt som den mest moraliska och oklanderliga som någonsin funnits, beskylls nu för de mest nedriga övergrepp mot stackars "palestinier" från Gaza. 

 "Fångar har samlats i grupper, avklädda, misshandlade - kanske även torterade. De har hållits fångna upp till en månad utan anklagelsepunkter eller bevis. En ny FN-rapport larmar om att palestinier fängslas under förnedrande former av israelisk militär." Artikel i ämnet har publicerats i New York Times. (citat i denna artikel ur Aftonbladet)

 Det framgår vidare att "många har släppts, men andra fortfarande saknas. De gripna ska vara både män och kvinnor i åldrarna mellan 6 och 82. Några ska ha dött i fångenskap. Bland vittnesmålen finns de som uppgett att de blivit avklädda, misshandlade och utsatta för sexuellt våld. Man medger att flera av vittnesmålen inte gått att bevisa, skriver tidningen, men liknande berättelser kommit fram i egna intervjuer."

 För att orka bemöta denna svidande kritik krävs det som Hoola Bandoola Band uppvisade, nämligen modet att säga vad man upplever som viktigt och sant. Och ställa sig frågan: Vem kan man lita på?

 För det första, utan att försvara dessa påstådda handlingar eller erkänna att de ens har hänt; beskrivningarna är skrämmande lika de händelser som vi VET hände den 7 oktober 2023, då terrorister från Hamas vällde in på många platser samtidigt i Gazas omgivningar, och de mest bestialiska övergrepp tog sin början. 

 Förövarna nöjde sig inte med att skjuta ner civila människor i alla åldrar. De våldtog, halshögg, brände, sprängde och stympade människor i alla åldrar, från spädbarn till åldringar. Det talas om ca 1400 döda, och självklart många överlevare med livslånga fysiska och psykiska skador. Som lök på laxen filmade mördarna sina dåd med kroppskameror och lade ut filmerna på internet. Människor över hela världen jublade när nyheten spreds. I Malmö firades det med bilcortege och fyrverkeri, detsamma skedde på många platser runt om på jordklotet. Dessutom släpades ca 250 personer tillbaka till Gazas underjordiska tunnelvärld som kidnappade fångar. En pojke firade sin 1-årsdag i fångenskap i något mörkt hål. Nya uppgifter berättar att ett 30-tal av dem mördades redan under det första dygnet i fångenskap och i skrivande stund är ca 100 fortfarande kvar som gisslan efter drygt 4 månader.

 Uppgiftslämnare till alla dessa siffror om antal dödsoffer efter Israels krigföring mot Hamas kommer från Hamas själva, eller från FN-s flyktingorganisation UNRWA. Ska vi lita på deras uppgifter? Jag påminner mig en dag i april 2010. Jag satt i Dick Haas soffa, i hans lägenhet på Pinskergatan i Jerusalem, och vi diskuterade detta ämne. Läs gärna det inlägget, klicka här. Jag uppvisade min typiskt svenska tvehågsenhet och menade att det är lätt att ryckas med i all information som strömmar ut från ett av de politiskt hetaste platserna på jorden, Israel. Vem kan man lita på? Han tittade på mig, gjorde en konstpaus och sade sedan något som följt mig sedan dess. Hans budskap var ungefär detta (inte ordagrant!) : 

 "På ena sidan har vi terrororganisationer, erkänt korrupta ledare, journalister som hotas till livet om de skriver fel saker, religiöst betingad antisemitism, hjärntvättade elever i ett politiskt styrt skolväsende i det arabiska samhället, traditioner och narrativ om Nakba, krav på återvändande, ärvd flyktingstatus och offer-mentalitet. På andra sidan har vi en fri press, olika politiska partier och uppfattningar, full insyn etc. Man måste välja det mest trovärdiga alternativet och hålla sig till det!"

 Sedan dess tänker jag så, varför skulle vi ta Hamas uppgifter som självklart sanna? 

Hur är det t.ex möjligt att raketer fortfarande skjuts från Gaza in över civila samhällen i Israel, 4 månader efter krigets början, trots att Gaza i stora delar ligger i ruiner? Jo, tunnelsystemet som är ofattbart långt tillåter Hamas att kriga vidare.

Eller: vi vet att massor av de förnödenheter som väntar på att forslas in i Gaza kapas av Hamas och förnekas dem som den var avsedd för. 

Och tänk på all betong som skulle byggt upp bostäderna efter tidigare konflikter, men används till tunnelbyggen!

Varför kräver alla att Israel ska sluta kriga? Varför kräver ingen att Hamas ska sluta kriga?

 Jag skulle inte kunna bo i Sverige med en granne lik Hamas, Hezbollah eller någon annan av alla jihadrörelser som omger Israel. Skulle någon svensk person finna sig i det? Varför ska Israels medborgare göra det? 

 Det är många som har åsikter om vad Israels ledning INTE ska göra, vad jag saknar är ett gott råd om VAD de skulle kunna göra.

 Kan Israel göra något för att få fred, som man inte redan försökt? Försvinna?