PIK = Politiskt InKorrekt, på grund av mycket kärlek - till Israel
Startsidan visar de två senaste artiklarna - samtliga tidigare inlägg återfinns i Bloggarkivet. Läs dem - ingen kronologi

söndag 27 juli 2014

Svenskt bondförnuft

Sommar i Galiléen
Jag känner mig självisk, förorättad och bestulen på drömmen om att blogga om mitt älskade Israel. Någon har - tillfälligt hoppas jag - givit mig skrivkramp. Jag sitter mest och stirrar rakt fram i sommarvärmen. 
Min intention var ju att beskriva för dig, käre läsare, hur härligt det är att besöka Israel, berätta personliga anekdoter och historiska bakgrunder från Bibelns land. Att vara snäll mot alla och inte smutskasta någon.  
Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut just nu. 
Mina kval betyder dock ingenting mot andras lidande.
Det vore helt osmakligt att förbise dagens tragiska händelser och låtsas som det regnar. (Eller att solen skiner, vilket är det normala i Israel så här års)

Med fasa följer jag nyhetsrapporteringen under andra halvan av juli månad 2014.
Fasa och medlidande för de drabbade barnen, deras föräldrar och alla andra civila i Gaza och Israel. Krig är verkligen grymt. Jag tänker verkligen inte gå i försvar för varje kula Israel avlossar, men:

...jag känner också fasa över det hat som visar sig runt om i världen. Hatet mot Israel och dess folk är inte något som plötsligt startar från ingenting, det ruvar i bakgrunden hela tiden och ser chansen att välla fram med full kraft när Israel gör det vi, alla andra, skulle ha gjort i samma situation: försvarar sin civilbefolkning och slår tillbaka.
Det diskuteras om Israels motreaktion mot raketbeskjutningarna mot civila samhällen är proportionerlig. Jag har väldigt lite förståelse för sådant prat. I så fall måste man ställa följande fråga: Hur många raketer från Gaza är rimligt och proportionerligt innan det är dags att reagera? En om dagen? Tre om dagen? 10 i veckan? 50 i månaden? 
Svaret måste vara NOLL!! 

Det är inte frågan om ifall barnen i Gaza lider eller inte, som jag talar om, utan skuldbördan! Varför lider de?
Jag vet att jag inte är PK (Politiskt korrekt) men jag lägger HELA skulden på Hamas!
Utan att trötta ut dig med detaljer och fakta om hur Israel lämnade Gaza 2005, både civilt (ca 9 000 civila) och militärt, kan jag bara konstatera att projektet som lanserades som "Land mot fred" helt har spårat ur och istället övergått i "Land mot raketer", i och med Hamas maktövertagande på Gazaremsan 2006. 

Hur många raketer skulle vi svenskar tycka vara rimligt att norrmännen skickade, lite på måfå, över Strömstad och norra Bohuslän? Jag vill påstå att om det kommit en enda raket med avsikt att döda någon över ett samhälle i Sverige skulle det bli allmän panik. Jag hoppas att svenska staten skulle göra allt den förmår för att stoppa sådana handlingar. 
Men samtidigt kräver omvärlden av Israel och dess invånare att tolerera tusentals raketer, år efter år. Det är absurt. Det är hyckleri på högsta nivå!
Med varje raket - som Hamas och de andra terror organisationerna i Gaza sänder iväg - medföljer en önskan och avsikt att den ska landa i skallen på någon och orsaka dennes död. Faktum är att en viss andel (10-20%) Hamasraketer landar i Gaza och skadar människor där. Att de har så dålig träffsäkerhet är inget som vi kan belasta Israel med.
Hamas uttalar tydligt att deras mål är civila israeler. De har avsiktligt försökt träffa den civila internationella flygplatsen utanför Tel Aviv. Om det hade inträffat ett dödsfall varje gång en raket sänts iväg sedan Hamas kom till makten i Gaza hade dödssiffrorna i Israel varit uppe i 13-14 000 vid det här laget.  Hade debatten låtit likadant då?
Varje debattör med lite självinsikt erkänner att det Hamas sysslar med är förkastligt, men sedan övergår debatten snabbt till att diskutera Israels rätt att besvara våldet. Nästan all energi går åt till att fastställa hur allvarligt Israel har förbrutit sig. 
Jag vågar påstå att i samma ögonblick Hamas slutar skjuta raketer slutar också Israel sin eldgivning mot Gaza. Om viljan fanns är nog detta krig det enklaste av alla att få slut på.

Gaza kallas inte sällan för "Världens Största Utomhusfängelse". Det är möjligt att det är det, men fångvaktaren heter i så fall Hamas, inte Israel. Efter att ha vunnit valet 2006 avskaffade de demokratin, införde islamistisk teokrati och förtrycker Gazas befolkning och utsätter dem för den uppenbara krigsfaran, som vi nu ser besannas. Mat och förnödenheter, el och drivmedel försörjs från Israel, till och med under krigshandlingarna, förutom i de fall Hamas raketer slår ut elförsörjningen eller stoppar lastbilskonvojerna vid gränsen, vilket har hänt flera gånger.
Det gnälls över bristen på cement och betong, t. ex Ship to Gaza hade med sig några säckar som aldrig kom fram. Men den betong som har funnits i Gaza har ändå räckt till kilometerlånga tunnlar, avsedda för vapendepåer, skyddsrum för Hamas ledning och infiltration in till Israel. Det är klart att den inte räckte till att laga folks hus och hem.


Bildens text: Bertils översättning från engelska
Till allt detta kommer att Hamas öppet erkänner att man använder barn och gamla som mänskliga sköldar, och gömmer vapen och avfyringsplatser i skolor, sjukhus, hem osv. 
Och alla raketer, var kommer de ifrån? Inte ett ord i media om hur alla dessa tusentals raketer och andra vapen hamnade i Gaza, trots att området påståtts vara hermetiskt tillslutet. 

Och med vems pengar är de betalda? Dina och mina skattepengar förmodligen? 
Varför är det ingen som undrar hur det har gått till?

Blåögda, naiva svenska politiker tycker att parterna ska sätta sig över en kopp kaffe och prata ihop sig. Det borde gå att, med lite svenskt bondförnuft, komma överens, tycker inte du det också? Lördag 26 juli kom Sveriges röd-gröna partier med ett förslag om att FN skulle närvara med fredsbevarande trupp i Gaza, (jag tror faktiskt de har en poäng där!) men att troligtvis inte Israel skulle tillåta det. Är det verkligen någon som på allvar tror att Hamas skulle tillåta det?

Jag är bara en liten myra i jämförelse, men ändå kan jag lätt hitta argument och exempel i mängder som förklarar och försvarar min hängivenhet till Israel med alla dess fel och förtjänster.
Men toppolitiker, med en hel stab av experter och rådgivare, verkar helt handfallna av den allmänna opinionen, de törs inte andas någon som helst sympati för Israel eller uttrycka kritik mot ren och skär terror mot det israeliska folket. Hela Mellanöstern förtärs av våld, Syrien, Irak, Libanon, Egypten, Libyen... det är snart bara en grushög kvar av de länderna. Men minsta antydning att åtminstone kritisera båda parter i konflikten mellan Israel och Hamas skapar kritikerstormar som kan fälla en partiledare, eller stjälpa ett helt valresultat. Många verkar inte våga säga det de innerst inne tänker.


Magnus Norell, Foto:GP
Magnus Norell är en flitigt anlitad konfliktforskare och kännare av Mellanöstern, han medverkar ofta i SVT:s nyhetsprogram och radions nyhetssändningar.
Jag påstår inte att jag känner Magnus Norell på det personliga planet, men jag har faktiskt träffat honom. 
Han anlitades av Samfundet Sverige-Israel vid vår årskonferens den 10 maj 2014, där han presenterade ett föredrag om den politiska situationen i Israels grannländer. Han fick också försöka svara på frågor från den stora åhörarskaran om konflikten mellan Israel och hennes grannar. Han visade prov på en professionell opartiskhet genom att "passa" på frågor som handlade om vad han personligen tyckte och tänkte i frågan. Då var han tyst som en mussla, och detta gav hans medverkan stor trovärdighet och integritet. 
Magnus Norell har författat ett par mycket intressanta debattartiklar i Göteborgs-Posten under senare tid. Han har mycket starka belägg för att Hamas inte vill ha fred förrän Israel är utraderat från kartan. (Något som det för övrigt redan är i de palestinska skolböckerna) 
En av artiklarna bär titeln: "Hamas strategi ger dyster prognos för fred". Ingen nyhet direkt, det räcker att ögna igenom Hamas stadgar för att inse vart det lutar. Hamas stadgar (länk)
Jag vill rekommendera dig att läsa Norells artikel HÄR (länk) 
Följande är ett litet citat: 
Citat:

"-Men vi vill inte ha fred med Israel, säger Osama Hamdan, ledare för Hamas i Libanon. Fred kan det bli först när Israel besegras.

- Och vad exakt betyder ”besegras”, undrar jag?

- Att ockupationen upphör, säger Osama.

- Men israelerna har ju utrymt Gaza för flera år sedan säger jag. Där styr ju ni nu.

- Israel skall besegras, svarar Osama, och stryker verbalt under Israel.
- Hela vårt land måste befrias. "                  Slut citat
Avslutningsvis måste jag få reagera på den fruktansvärda händelsen, då fyra arabiska pojkar i 10-års åldern blev dödade av av israeliska krigsskepp, på stranden till Medelhavet. Sådana händelser gör en far/farfar förkrossad. Jag har själv suttit på stranden här hemma i Bohuslän och njutit av åsynen av mina barnbarn som badar och leker i strandbrynet. Trygghet och säkerhet är ledordet när man agerar barnvakt vid sommarbadet, eller hur?


Men om jag visste att det låg fientliga krigsfartyg utanför stranden som sköt med sina kanoner mot oss hade jag förstås aldrig släppt lös de små, sköra barnen ensamma på stranden. Jag hade naturligtvis flytt med dem till en så säker plats som möjligt, tills faran var över. Det svenska bondförnuftet har talat.

Fast, var i Gaza är det säkert under brinnande krig?...