 |
Skylt någonstans i Israel Foto: Bertil |
Vad beror det på att den pågående konflikten i och runt Gaza väcker ett så stort engagemang runt hela jorden? Varför väcker just det här kriget så stort hat mot, i det här fallet den judiska staten Israel, när hemska krig pågår på olika håll utan att man ser eller hör några större protester?
Några personliga funderingar kan vara på plats. Kan man fortsätta vara en Israelvän mitt i denna perfekta storm av fördömanden och kritik? Finns det något försvar för det som Gazas barn har hamnat i? Eller kan det vara så att barnen i Gaza ännu en gång syniskt utnyttjas i ett framgångsrikt propagandakrig?
Några personliga funderingar kan vara på plats. Kan man fortsätta vara en Israelvän mitt i denna perfekta storm av fördömanden och kritik? Finns det något försvar för det som Gazas barn har hamnat i? Eller kan det vara så att barnen i Gaza ännu en gång syniskt utnyttjas i ett framgångsrikt propagandakrig?
Efter den 7 oktober 2023 ställs allt i ett nytt ljus.
Jag är så gammal att jag mönstrat, det vill säga testats om jag var lämplig som soldat i den svenska krigsmakten, och sedan gjorde jag militär värnplikt. Jag utbildades och tjänstgjorde som skytt i ett stridsfordon, IKV91. Vid den två dagar långa mönstringen fick man sitta ner med en psykolog som ställde frågor om ens inställning till att använda vapen och vara beredd på att använda det mot andra människor. Det fanns flera anledningar till att många unga män (det var bara unga män som blev kallade på den tiden) vägrade bära vapen och istället fick göra vapenfri tjänst.
 |
| Infanterikanonvagn 91 Foto: Bertil |
Frågeställningen kändes lite hypotetisk. Hur troligt är det att man skulle hamna i den situationen? Men det var just det som hände invånarna i de olika byarna och kibbutzerna i närheten av gränsen till Gaza den 7 oktober 2023. Beväpnade terrorister dök upp och började slakta alla de kunde komma åt. Spädbarn och gamla, ja, hela familjer mördades. Kvinnor våldtogs och människor brändes levande.
Förövarna jublade över sina framgångar och filmade stolt sina bravader.
Hur hade jag reagerat om jag själv varit med om något liknande? Hade jag bara tyst stått och tittat på? Jag tror inte det.
Självklart är att Hamas ledning visste att Israels svar på attackerna skulle bli hårt. Varje gång Hamas skickat raketer mot civila samhällen har Israel svarat med bombningar mot avskjutningsramper och liknande inne i Gaza. År ut och år in.
Det storskaliga anfallet den 7 oktober måste ses som ett rent självmordsuppdrag, och många av Hamas krigare fick mycket riktigt sätta livet till då det överrumplade israeliska försvaret började vakna.
I skrivande stund, 13 december, har FN röstat igenom ett krav på vapenvila. Israels krigsmakt får utstå en skoningslös kritik och beskyllningar för utförda krigsbrott. Världens ögon riktas mot hur Israels regering ska handla härnäst.
Särskilt kraftigt är kritiken på grund av alla barn i Gaza som dödats, skadats eller traumatiserats. Den katastrof de utsatts för är oförlåtlig, det är helt sant. Den måste fördömas. Men vem är skyldig?
Jag vet att det finns två narrativ. Israels och omvärldens.
Israel vidhåller sin rätt att försvara sin befolkning mot framtida dåd i stil med terrorn den 7 oktober 2023. Hamas stridsförmåga måste utraderas och neutraliseras. Till varje pris. Enough is enough!!
Det är inte bara barn i Gaza som farit illa. Hela Israels befolkning lever som på nålar inför rädslan att kriget ska utvidgas. Raketer landar dagligen mot civila mål, avfyrade från Hezbollah i Libanon och från Gaza. Mängder av israeler har anhöriga eller vänner som drabbades 7 oktober. Nu mobiliseras krigsmakten med värnpliktiga som måste lämna sina dagliga sysslor och riskera sina liv i en dödlig miljö. Unga söner och döttrar skickas in i Hamas tunnelsystem, byggt av betong som skulle använts till att bygga upp Gazas förstörda infrastruktur och bebyggelse. Terrororganisationen Hamas är världens största utomhusfängelses fångvaktare. (Ja, Gaza kallas ju så av många) Och de har kastat bort nyckeln.
Israels belackare hävdar istället att orsaken till att det inträffade var Israels ockupation av Gaza.
Detta trots att samtliga israeler lämnade Gaza 2005. Den ende judiske israel som vistats i Gaza en längre tid var den unge soldaten Gilad Shalit. Han satt som gisslan i Gaza mellan 25 juli 2006 och 18 oktober 2011. (Över 5 år) Han utväxlades mot 1027 fängslade palestinier, många av dem dömda för mord och andra terrorbrott.
Det paradoxala är att många araber efteråt klagade på att "en jude tydligen var lika mycket värd som 1027 araber", istället för att vara nöjda med att så många frisläpptes i utbyte.
Samma mönster ser vi i dessa dagar, då en del av den gisslan på närmare 250 personer från den 7 oktober har utväxlats mot ca tre gånger så många fängslade i israeliska fängelser. Vilken logik ligger bakom denna matematik? Jag skulle vilja omforma tanken att "1027 är så litet värda" till;
så mycket är EN människa värd.
En jude eller viken annan människa som helst.
I nästa inlägg kommer jag att presentera fler argument till varför jag fortfarande och framgent vill vara en vän till Israel och hennes folk.
Jag vill också passa på att göra reklam för min thriller/spänningsroman "Sveriges Soldat".
Den har inte med Israel att göra, men har en koppling till min militärtjänstgöring. Den utspelar sig i Sverige i nutid, med gängkriminalitet, narkotika och våld som börjat genomsyra det svenska samhället. En spännande pocket på 300 sidor. Jag har några ex hemma om någon vill ge bort ett signerat exemplar i julklapp eller läsa själv.
Ni som bor längre bort kan köpa den på de flesta nätbokhandlare men billigast hos bod.se
Sök Sveriges Soldat i Bookshop
Huvudpersonen är mitt alter ego men handlingen är som tur är fiktion.
