Primo Levi - Tre Böcker

 

Jag köpte för flera år sedan en bunt gamla begagnade tidskrifter av typen populärhistoria på Tradera. När jag äntligen samlade krafter för att slänga de utlästa numren föll blicken på en baksida som gjorde reklam för en bok som fångade mitt intresse. Tidskriften var ca 10 år gammal, men jag hade missat just denna annons.

En bok som påstods vara det starkaste exemplet på litteratur om och från Förintelsen. Hur kunde jag ha missat något sådant?

Jag Googlade om boken möjligtvis gick att få tag på i något antikvariat. Döm till min förvåning (och glädje) då den gick att köpa hos varenda bokförsäljnings-sajt. 

Några dagar senare hade jag den i min hand.

Boken är en av de tjockaste böcker jag äger, (670 sidor) men är - som titeln anger - tre böcker i en. Tre böcker som är olika men intimt hör ihop. 

Jag ska försöka förklara hur.

Författaren, Primo Levi, var en italiensk man, född 1919.

Han var från början inte någon författare utan kemist. Detta yrkesval skulle spela en roll för hur han överlevde Auschwitz, och först efter kriget fick en mycket välförkänt författarstatus. Jag tror med bestämdhet att han föredragit att fortsätta inom kemin och aldrig behövt skriva ett ord utanför sin yrkessfär. 

Men nazisterna ville annorlunda, och 13 december 1943 greps han. Hans främsta brott: han var av judisk börd.

"Tre Böcker" är alltså just 3 böcker inom samma pärmar. Den första delen är den mest omtalade - "Är Detta En Människa?" (1958, 1976) Boken kastar läsaren utan förbarmande in i lägrens helvetiska inferno. Det meningslösa, det oväntade, det brutala, det oromantiska och oheroiska. Och oftast det förnedrande och slutligen det dödliga. 

Jag har läst om denna självbiografi att den är det närmaste Förintelsen som någon har lyckats beskriva. Men, som Primo Levi själv poängterar, ögonvittnena till Förintelsen skrev själva inga böcker. De dog i lägren, av svält, av våld eller i gaskamrarna. 

"Fristen" (1963) - den andra boken - beskriver kampen att överleva då man har överlevt. Om farorna och osäkerheten för alla dem som inte strukit med i lägren. För dessa väntade en ny prövning, hemresan. Ingenting var självklart, det kom ingen och hämtade dem, inga räddande änglar. Bara tålamod, uppfinningsrikedom och fräckhet kunde vara en biljett som räckte hela vägen.

"De förlorade och de räddade" (1986,,,) - den tredje boken är något av en konklusion av Primo Levis, och alla hans medfångars, öde. Han gör upp med sina tankar och försöker förstå det som inte går att förstå. En summering av en människa som var med.

Det är förstås omöjligt att recensera en trippelbok på 670 sidor, men jag lovar, jag sträckläste hela verket. Jag kan inget annat göra än att uppmana alla som har minsta intresse av en trovärdig skildring av detta - tyvärr alltför aktuella - ämne, att införskaffa ett eget exemplar av "Tre Böcker" av Primo Levi.

ISBN 978-91-0-013128-9 Albert Bonniers Förlag 2021

Ett år av krig

Kan du se Israel bland de grönfärgade arbstaterna?

Det har gått en tid sedan förra inlägget i denna blogg och tyvärr är läget i Israel inte bättre än när jag senast skrev. Snarare sämre. Jag hade förmånen att bevista 1-årsdagen av "7 oktober" i Göteborgs synagoga. Det blev en gripande kväll med flera träffsäkra tal och passande musik. 

Till skillnad från palestina-aktivisternas hatfyllda gatumöten, där hot och antisemitiska paroller sprids, nämndes inte orden hat  eller hämnd en enda gång. Det vara bara en sorg över sakernas tillstånd som vilade över den välbesökta minnesstunden. 

Temat var naturligtvis; Släpp gisslan fri!

Det är i skrivande stund den 22:a oktober 2024.

Skärmbild av "RED ALERT"

RED ALERT ikon

Kriget mellan Israel och Hamas i Gaza, som startade 7 oktober 2023, har spridit sig till norra gränsen mot Libanon där terrororganisationen Hizbollah ökat sin beskjutning av israeliska samhällen i den norra delen av landet. Och inte bara norra delen, en stor del av Israel är numera måltavla för Hizbollahs raketer. Ladda gärna ner appen RED ALERT och få varningarna i realtid så förstår du bättre vad som pågår. 

IDF har gått över gränsen till Libanon i ett försök att driva bort Hizbollah från området närmast Israel. Denna uppgift har redan ålagts UNIFIL, en FN-styrka som genom resolution 1701 (2006) skulle tvinga Hizbollah att retirera till norra stranden av Litanifloden, och skapa en buffertzon. Detta uppdrag har misslyckats totalt, och idag befinner sig istället UNIFILs soldater och övervakare mitt i en strids-zon, där Hizbollah istället har grävt ner sig och utsätter på så vis FN-trupperna för omedelbar fara för liv och lem.

60-80 000 (olika siffror florerar) israeliska invånare har fått lämna sina hem i norra Israel för risken att bli träffade av raketnedslag. De bor hos vänner och släktingar, eller på hotell och andra nödlösningar i södra delen av landet. 

Hamas i Gaza fortsätter sin envetna strid trots att stora delar av bebyggelsen är förstörd ovan jord. Människor dör på båda sidor i en fruktansvärd miljö, men Hamas ledning tycks inte ha gett upp kampen. 

Som någon uttryckte det: "Det är konstigt att Gazaborna klagar på brist på mat, men har ett överflöd av raketer." Det är inte svårt att räkna ut hur den religiöst fanatiska Hamasledningen prioriterar införseln av förnödenheter. 

Till sist måste jag nämna Jemen och dess huthirebeller, som ställer till det både för sitt eget land, för israel och för oss alla andra. De har också råd och utrustning för att beskjuta Israel och dessutom beskjuta civila fraktfartyg på väg mot Suezkanalen. Dessa tvingas nu ta en rejäl omväg runt hela Afrikas kontinent för att nå Europa. 

Jemens inbördeskrig måste vara det mest glömda, särskilt jämfört med striderna i och runt Israel. Skulle man jämföra dödstalen och nöden i Gaza, utan att på något sätt förringa lidandet där, med Jemens uppstår en  obalans som blir närmast genant. 

När jag Googlar på "Jemen" möts jag av följande text. "Miljontals människor lever på flykt inom landet, majoriteten är kvinnor och barn" och "18,2 miljoner, mer än varannan person är i behov av humanitärt stöd 2024." Vidare: "Jemen är ett av de fattigaste länderna i Mellanöstern"  och "...sedan Ali Abdullah Saleh störtades 2011(!) befinner sig Jemen i ett tillstånd av politiskt kaos." 

Men det finns alltså tid och resurser att skicka raketer över hela arabiska halvön mot Israel. 

Jerusalem Foto:Bertil

Att Israel har lyckats ta livet av flera ledare i fiendeleden hjälper förmodligen inte i det långa loppet, om du frågar mig. Detta beror på att kampen mot Israel är religiös, inte om markytor. Detta är skälet till att Iran är den stora motorn bakom de olika terrorist-organisationerna. Iran har ju ingen gräns mot Israel men för ett krig i en annan dimension, den andliga. 

Västs och FN:s ständiga påtryckningar om en tvåstatslösning är utsiktslös så länge den drivkraft existerar som präglar Hamas, Hizbollah och de andra grupperna. De vill i första hand utrota den judiska staten Israel, och bara i andra hand skapa en egen fungerande stat. Fråga dem och du får det svaret. 

Varför lyssnar inte vi andra på vad de arabiska ledarna säger? De är ju helt vidöppna med sina intentioner. "Israel (som man inte kallar vid namn utan benämner "den sionistiska fienden") är stulet land, "From the river to the sea, Palestine shall be free!" och så vidare. 

Mycket finns att säga om detta! Bland annat följande:

I en omröstning i det nybildade Förenta Nationerna 1947 framkom det att det skulle få bildas en judisk och en arabisk stat i Det Brittiska Palestinamandatet. FN:s olika beslut och resolutioner hålls högt av aktivisterna, de ska minsann följas till punkt och pricka. Alla, utom detta beslut ska följas. 

För FN:s medlemsstater röstade faktiskt så 1947, och det beslutet gäller naturligtvis fortfarande. Den judiska sidan sade ja, och bildade staten Israel 14 maj 1948. Araberna svarade: NEJ, och där är vi fortfarande.