Ett ökat intresse

Illustration av jordens enda judiska stat
bland 22 muslimska.

 Det har blivit glesare och glesare mellan mina inlägg på denna blogg de senaste åren. 
 Detta har bara en anledning; det har passerat en tid sedan jag själv besökte Israel. Men jag längtar dit varje dag. De segdragna konflikterna har satt käppar i hjulet och hindrat oss att åka dit. 

 En märklig effekt är dock tydlig sedan jag var i Israel senast, nämligen att läsare av denna blogg blivit fler trots att jag skrivit så sällan. 

 Bloggens räkneverk visar att det (i skrivande stund) det skett närmare 18 000 sidöppningar under det senaste året trots att jag bara presterat några enstaka nya inlägg.

 Statistiken berättar om från knappt 50 000 besök totalt under alla år före 7 okt 2023, till drygt 121 000 idag. Vad kan den stora ökningen bero på? Kvaliteten och min uppslagsrikedom har definitivt inte tilltagit, så vad beror det ökande antalet läsare på? 

Det är inte jag själv som sitter och öppnar min egen blogg tusentals gånger, det kan jag garantera. Det är troligtvis händelserna i och kring Israel under de senaste åren som motiverat fler personer att söka på internet efter debattinlägg och betraktelser i ämnet och så har min blogg dykt upp. 

Det är naturligtvis fantastiskt roligt att fler läsare har hittat den. Jag skulle vilja vädja till er som finner något av intresse, antingen du är positiv eller negativ till det jag skriver, att du utforskar de äldre inläggen i bloggarkivet som du finner i den högra spalten på sidan. Där återfinns det jag verkligen vill berätta om, det vill säga; mina egna minnen och erfarenheter från mina besök i landet. Utan att ha besökt Israel kan man inte få en rättvis bild av förhållandena där, det är min uppfattning.

 

 Varför just Israel? Det är en vanlig fråga. Varför inte Peru, Kina eller Kamerun? Det är en bra fråga! Israel har nämligen fått en orimligt stor plats i nyhetsförmedlingen i västvärlden. 

 Och orimligt snedvriden. Ibland skämtas det om att om utomjordingar skulle spionera på vår massmedia från sitt rymdskepp som kretsat kring klotet och tjuvlyssnat på allt som uttrycks i radio  och tv-sändningar och sedan landat och tagit kontakt med oss, skulle deras första replik troligen vara: "Kan jag få tala med någon från Israel. Det måste vara jordens största land, då så mycket av er information kretsar kring detta enorma rike."

 Döm om dessa aliens förvåning när de inser att Israel knappast syns på kartan. Det får plats 20 Israel på lilla Sveriges yta trots att hon idag har ungefär lika stor befolkning som Sverige. Och då stora delar av landet, den södra tredjedelen, känns helt folktomt, (jag tänker på Negevöknen ner mot Eilat och Akabaviken) kan man fråga sig: hur tomt är vårt land egentligen? Jag frågade Chat GTP hur stort Israel var och fick svaret: "Ca en hundradels promille av jordens landyta."

 Jag har ju medvetet inte ett öppet kommentarsfält i bloggen men du som hittat bloggen genom Facebook eller Instagram kan ju kommentera där, om du har behov av det. Jag förväntar mig inte en massa beröm, snarare kritik. Israelhatet tycks ha blivit en modefluga. Hur kan jag "försvara ett folkmord" och liknande anklagelser fyller numera de sociala medierna. Svaret på just den frågan är naturligtvis det vanliga: det pågår inget folkmord i Gaza. Eller i Libanon. Dock ett tragiskt krig som drabbat många människor på båda sidor om gränserna.

Terror-organisationen Hizbollah i Libanon plågar befolkningen i norra Israel med ständiga attacker. Markattacker och kidnappningar men framförallt genom robotbeskjutning mot civila samhällen och människor. Hizbollah har haft en mångdubbelt tyngre och mer omfattande beväpning än Hamas i Gaza någonsin haft och utgjort ett verkligt hot mot staten Israel. I samband med Hamas attacker 7 okt 2023 steg oron att Hizbollah skulle haka på med ett storskaligt samordnat anfall från norr. Detta uteblev och Israel har sedan dess slagit ut mycket av denna vapenarsenal och försöker driva de shiamuslimska krigarna norrut, utom räckhåll, norr om Litanifloden. 

 I SVTs nyhetsprogram Aktuellt tog den ständigt återkommande Iranexperten Rouzbeh Parsi, för ett par veckor sedan, chansen att ljuga rakt i ansiktet på den svenska nyhetskonsumenten. Han menade, angående Irans krav på att Israel måste sluta med sitt krig i Libanon för att själva vilja sluta ett fredsavtal med USA.  Rouzbeh Parsi menade att Iran måste hjälpa Hizbollah med pengar och vapen i kriget mot Israel då Libanons reguljära armé inte själva klarar denna uppgift. 

 Israel krigar i Libanon men INTE MOT Libanon! Libanons regering vill inget hellre än att Hizbolla lämnade jordens yta, de har bara dragit elände och krig över landet i årtionen. Hizbollah har vuxit sig till en stat i staten, starkare än Libanons armé. 

 Hizbollah finns bara till av en enda anledning: att ställa till med så mycket elände för Israels befolkning som de kan. Döda så många judar som möjligt! Ingen annan nation skulle acceptera det förhållandet, så varför skulle just Israel göra det? Hizbollah skulle avväpnas enligt en FN-resolution redan för 20 år sedan, något som ingen har brytt sig om att lägga energi på. 

 Hizbolla har istället växt sig större och starkare. 

 Nu får Israel göra det själva, och det får de en mängd kritik för.

Från Arbel-klippan mot Golanhöjderna
med Genesarets sjö mellan
Foto: Bertil

 Jag blev så upprörd över Parsis påstående att jag dagen efteråt ringde SVTs "Tittarservice", det som förr kallades Klagomuren, och sade min mening till en kvinnlig telefonsvarare. Hon lovade föra mitt budskap vidare men jag väntar mig ingenting, det blir självklart bara en anteckning i kanten. Men om ingen säger emot kommer lögnerna, särskilt de om Israel, att fortsatt basuneras ut till en okunnig lyssnarskara.

 Jag längtar till att vandra i kvällssol på Arbel-klippans krön, i halvmeter högt gräs och se ut över Genesarets sjö. 

Långt ifrån svensk mainstream-media.

Hatet

En värdig representant för
Palestinarörelsen i Sverige.
"Israel will be Wasrael"

Vi gör alla våra misstag.

Det har hänt att jag inte kunnat hålla mig från att besvara eller kommentera inlägg eller andras kommentarer på Facebook. Trots att jag har lovat mig själv att avstå händer det att jag faller för frestelsen och skriver något. Det man får tillbaka är aldrig någon konstruktiv reaktion, utan rent hat.

Jag kunde aldrig drömma om att stämningen i Sverige, och i västvärlden i stort, skulle bli så fylld av hat som den nu har blivit. Facebook är en sådan plats där hatet överskrider de vildaste förväntningar. 

Bara att nämna Israel med positiva ordval skapar genast en flodvåg av hatfyllda motrektioner. 

Situationen har klart förvärrats sedan Hamas grymma attacker 7 okt 2023. 

Nu räknas tydligen Israel som den mest hatade nationen i världen. 

I samband med 14 maj, som ju är det datum Israel utropades som en suverän stat 1948, lade någon in ett ganska långt inlägg på FB som berättade historien runt denna händelse. Kommentarerna lät inte vänta på sig. Här ett litet axplock, någon skrev: (jag undviker att nämna deras namn även om profilerna är offentliga eftersom de ligger öppet på FB)

"Ja, de fick ett land som redan tillhörde ett folk. Sedan dess har de mördat, plundrat, våldtagit och stulit mark. Vidrigt."

Jag utgick ifrån  att folket som nämndes i kommentaren avsåg "palestinierna" och svarade: 

"Vilket folk?"

Eftersom det inte har funnits något särskilt folk som heter "palestinier" eller "det palestinska folket" var min fråga delvis berättigad, men även sarkastisk då jag räknade med reaktioner. Och de kom.

"Ja du Bertil, vilka bodde där?" 

"Ja, Israel ockuperade dessa länder så de som bodde där blev väl drabbade, eller de räknas inte som folk? (sic) Egypten Sinaihalvön 1967 Jordanien Västbanken 1967 Syrien Golanhöjderna 1967 Libanon ett par gånger..."

"Du vet redan men eftersom du är hatmänniska så låtsas du som inget. Sverige tillhör samerna väl eller. Åk hem till Polen" (sic)

Detta är bara några av de reaktioner som mina två ord skapade. En blogg är inte rätt plats att svara ingående på dylika påståenden, det krävs tid och intresse för att ta reda på sanningshalten i dem och den har tydligen dessa uppretade människor inte haft. 

Jag brukar upprepa mantrat: "Folk tycker väldigt mycket men vet väldigt lite." 

För att börja från slutet av citaten, "Åk hem till Polen." Jag gissar att personen inte menar mig (jag kommer ju från Mölndal) utan judarna i Israel. Jag citerar därför Amos Oz, den kände judiske författaren, han berättade vad hans far brukade säga. "I Polen skrek dom: ÅK TILL PALESTINA MED ER! Nu skriker dom: ÅK TILL POLEN MED ER!"

Ingenstans var de välkomna. Inte i Palestina och inte i Polen.

Frågan om Sverige tillhör samerna låter jag vara obesvarad, jag förstår inte vart skribenten vill komma med de orden.

Sedan detta med att jag är en hatmänniska. Jag vågar påstå, med bestämdhet, att detta är taget ur luften och faller tungt tillbaka på den som påstod det. Lägg istället märke till att mitt valspråk för hela denna blogg är: "Aldrig hata, bara älska." 

Läs mer om detta här. (Bloggens syfte och intentioner, uppe till höger)

Sedan kommer vi till de olika krigen som räknas upp. Det är bara att ställa sig frågan och ta reda på vem som startade dem och sedan lugnt vila i att det inte var Israel som startade dem. Vi kan dock inte gå närmare in på vart och ett av dem här av platsbrist.

Till sist, vilket folk bodde i Palestina 1948? Ja, det var alla möjliga. Araber, beduiner, druser, judar och alla andra sorter man kan tänka sig. 

Då som nu. 

Judar var i majoritet i Jerusalem  i mitten av 1800-talet, det var inte så att det anlände en judisk armé som i all hast ockuperade de arabiska staten Palestina. Man räknar med de fem alijorna, vågor av judisk invandring under slutet av 1800-talet och under första hälften av 1900-talet.

Staten Palestina har aldrig funnits, men skulle ha kunnat finnas, om araberna sagt ja.

Jag har en liten sidohobby, jag köper böcker om Israel skrivna före 1965. De kan vara kritiska mot den judiska staten, det spelar ingen roll, men ingenstans beskrivs araberna som palestinier. Det är snarare judar som fick det epitetet före 1948. Palestinier som "folk" myntades runt 1964 av Yassir Arafat i och med PLO, Palestinas befrielseorganisation. "From the river to the sea, Palesine shall be free". 

Men det fanns ju inget som kunde kallas ockupation av Västbanken eller Gaza på den tiden, de erkände helt enkelt inte Israels rätt att existera och sade således nej till att bilda en egen stat. 

Detsamma gäller självklart idag, när denna slogan skriks ut på våra gator.

10-Mills mynt Foto: Bertil

Någon publicerade en bild på ett mynt från 1927 som visade Palestine, som för att bevisa statens existens. 

Jag äger själv ett par sådana mynt. Valutan kallades Mills och gavs ut av den brittiska myndigheten som styrde över det brittiska mandatet mellan 1917 och 1948. På myntet, som har engelsk, arabisk och hebreisk prägling, står det på hebreiska: "Erez Israel", vilket betyder ungefär "Israel, hemlandet". Sådana detaljer vet inte folk om, de kan inte uttyda vilket text de läser eller vilket språk  som är vilket. 

Som sagt, de tycker mycket men vet litet.