Det gamla hatet i nya kläder

Jag såg filmen Nürnberg på bio igår. 

En mycket intressant och välgjord spelfilm om rättegången mot några av de ledande nazisterna i Adolf Hitlers "Det tredje riket".

I filmens centrum står Herman Göring, Hitlers ställföreträdare. En intelligent och charmerande person. Tills han avslöjar sin verkliga lojalitet: den mot Adolf Hitler, den kunde han inte avsäga sig.

Filmens verkliga behållning kom i en av de allra sista ordväxlingarna under de två och en halv timmar långa speltiden.

Herman Göring påstod sig inte känna till alla krigsbrott och massmördandet i industriell skala som bevisligen hade pågått under hans tid som riksmarskalk; rikets högsta befattning näst "der führerns" egen. Han påstod sig vara oskyldig och enbart handlat på order från högre ort.

Själva poängen, den mening som väckte mitt intresse och inte kunde lämna mina tankar löd ungefär så här: "Nästa gång kommer de kanske i andra kläder, inte i hemska uniformer." Vilka syftades de på? Jo, de som hatade och ville utplåna alla judar. Efter nazisternas stöveltramp och tidstypiska färgskala kanske de kommer utstyrda som något annat?

Om du vill kan du se dem på svenska gator idag.

De är oftast klädda som du och jag, det vill säga: i helt vanliga Svensson-kläder. Jacka och jeans. Med mössa på huvudet om det är kallt. 

Och många bär stora skyltar i händerna. På dem kan det stå: "Inga sionister på våra gator", "From the river to the sea, Palestine will be free", "Alla barn har rätt till liv" eller "Stoppa folkmordet!".

När man stämmer in i utropet "From the river to the sea..." inordnar man sig i nazisternas slutliga lösning. Vilken är floden och vilket hav avses? Det finns de som gått med i tågen och när de tillfrågats inte kunnat redogöra för vilken flod eller vilket hav. De har bara hakat på den euforiska stämningen, fått en skylt tilldelad sig att bära, de har faktiskt inte läst vad det stod på den än... Det låter väldigt likt Herman Görings bortförklaringar. "Jag visste inte. Jag lydde bara order."

Insprängda i folkvimlet ser vi en annan grupp, uppblandade med de jeansklädda svenskarna. De har gröna pannband och uttrycker sig tydligt och klart. De trotsar maskeringsförbud och lagen mot den nazistiska hälsningen med utsträckt högerarm.

En Hamas-sympatisör utanför
konserthuset på Götaplatsen i Göteborg.

Kanske lierar du dig med dem? 

De som vill döda alla judar. De som gör att många av de svenska judarna inte vågar tala om vem dom är. Som inte vågar visa sina symboler. Som inte vågar gå till synagogan. Som förlorat flera av sina gamla vänner. Som tappar kontakten med sina Facebook-kontakter eller arbetskamrater? Alla dem som undviker att vistas i samma stad eller vågar möta någon av alla dessa högljudda och ofta våldsamma manifestationer.

Jag kan tänka mig att många av de "vanliga" svenskar som medverkat i dessa anti-Israeliska demonstrationer skulle bli stötta om man kallade dem rasister. De vill ju bara försvara de förtryckta palestinierna. "Jag vill demonstrera mot kriget." 

Det gör ont att kallas vid något negativt som man inte vill kännas vid. Jag vet, jag har själv kallats "barnamördare" av några, för mig okända unga män i en bil, när jag gick i ett tyst tåg till stöd för Israel. 

Det är i det bottenlösa hatet vi har hamnat.

Efter den 7 oktober

Antologin "Efter den 7 oktober

 Nyheterna från israel och Gaza kommer med glesa mellanrum numera. Annat var det under de två år som passerade efter den 7:e oktober 2023. Medierna har varit översvämmade av kommentarer, nyheter, rykten, åsikter, osanningar och ibland sanningar.

Jag har ju mig veterligen ingen judisk bakgrund, mitt intresse och mitt engagemang för Israel och det judiska har istället andra anledningar.

Redan som barn väcktes mitt intresse för Holocaust, Förintelsens mörka historia, en era som tog slut bara 10 år innan jag föddes. Med ett 70-årigt perspektiv på livet inser jag nu att 10 år är en mycket kort tid, något som jag kanske inte förstod när jag var barn. 

Jag hittade böcker på biblioteket med bilder från koncentrationslägrens fasor och jag inbillar mig att böckerna var mer ogenerat avslöjande i början på 1960-talet än de oftast är idag. Samtidigt växte intresset av det stora kriget, 1939-45, och det har inte släppt sitt grepp, jag är därför fortfarande även barnsligt intresserad av tekniken, flygplanen och stridsvagnarna etc. Det är lika bra att erkänna den sidan av mig direkt.

Min uppväxt i ett frikyrkligt hem och min personliga Gudstro spelar naturligtvis också en stor roll, då man inte kan gå förbi Israel och det judiska folkets betydelse om man tror på Bibelns Gud. I Israel är platserna fast sammanväxta med historien och skrifterna. Om man som troende har missat det saknas något viktigt, enligt min personliga uppfattning. Att besöka Israel är en guldgruva, ett "måste".

Men min drivkraft väcktes vid vårt första besök i landet, 2007. Den är den moderna staten Israels förhistoria, tillblivelse och legitimitet. Jag hade tidigare fallit offer för den information som vi svenskar blivit matade med och inte ifrågasatt den tillräckligt. 

"Israel var en stat som orättfärdigt hade stulit land från Palestina. Man betedde sig grymt mot de kuvade muslimska araberna, osv."

Jag kunde inte nutidshistorien, jag var inte påläst. Jag kunde inte heller historien som utspelat sig under de senaste 2000 åren. Men jag började bli helt upptagen med att lära mig hur det förhöll sig. Jag har läst travar med böcker, även Israel-kritiska, för att kunna bilda mig en egen uppfattning.

Jag vet att det finns andra föreställningar än min om vad som hänt; låt oss säga från 150 år tillbaka och till idag. Det är mig därför otroligt märkligt att vi och med samma källmaterial och med samma möjlighet att ta in information, kan komma till så olika slutsatser. Här döljer sig något som jag tror är nyckeln: antisemitism-judehat. Medveten eller omedveten.

Solnedgång över Genesarets sjö
Foto: Bertil

Det senaste kriget var fruktansvärt! Inte bara för Gazaborna utan för hela den israeliska befolkningen. Jag inser att det är läge att skriva mer om det då svensk mainstream till stora delar missat detta faktum. 

Därför mer om det i kommande inlägg. Jag vill göra en varm rekommendation av den 350 sidor tjocka antologin som Peter Jelenek har sammanställt och som kom ut tidigare i höst. (Se bild ovan) Jag har börjat läsa och har svårt att sluta. Köp den, läs den, eller låna den på biblioteket så fler svenskar får syn på den. Ge bort den i julklapp eller till någon som fyller år. Vad rörde det sig inne i svenska personers tankar, mestadels judar, under och efter Hamas attack den 7 oktober 2023? Gripande och läsvärt.