Vänskapsförbundet Sverige-Israel

 Då jag inte utger mig för att vara en nyhetsförmedlare (och därför bara undantagsvis kommenterar aktuella händelser) behandlar detta inlägg något jag inte berört närmare någon gång tidigare: Vänskapsförbundet Sverige-Israel. Jag berättar kort om bakgrunden och syftet med organisationen, och kanske kan jag locka dig som ännu inte är medlem att bli det.

  Efter vår första resa till Israel, 2007, tipsade goda vänner oss om att besöka en samling med Vänskapsförbundet som på den tiden hade namnet Samfundet Sverige-Israel. Vad den kvällens ämne eller vilken föredragshållare som besökte samlingen den gången kommer jag inte ihåg, men vårt intresse väcktes omedelbart och jag och min hustru blev genast medlemmar i föreningen. 

  Vi besökte så ofta vi kunde de intressanta kvällarna, träffar som oftast hölls i sidolokalerna till en frikyrka i centrala Göteborg. Någon gång per termin träffades vi också i judiska församlingen, till exempel vid minnesdagen av "Kristallnatten", (9 november) eller "Minnesdagen av Förintelsen" (27 januari). Det hålls varje år välbesökta högtider vid dessa tillfällen i landets synagogor, med starka tal och gripande musik.

  Samfundet Sverige-Israel bildades 1953 och bytte namn till Vänskapsförbundet Sverige-Israel (förkortat VSI) för några år sedan då ordet "samfund"  påminner mer om en religiös sammanslutning vilket VSI inte är, det är en religiöst och politiskt obunden organisation. Bland medlemmarna återfinns personer både med eller utan judiskt påbrå, och religiösa likaväl som sekulära, det är intresset för landet Israel som förenar, och det kan ha olika ingångsportar. En av de saker som jag uppskattade var just denna mix av människor och det kontaktnät som skapas genom att träffas, en ny förståelse och kunskap byggdes på den redan befintliga och jag har fått många nya vänner. Det brukar, för oss i Sektion Väst, bli 3-4 samlingar per termin, i centrala Göteborg.

Jonatan Conricus, välkänd från tv,
 tidigare talesman för IDF
Öckerö 2023 Foto: Bertil

  2013 fick jag frågan av valberedningen i sektionen Västra Sverige, läs Göteborg, om jag var villig att låta mig väljas in i styrelsen och efter moget övervägande svarade jag ja. På den vägen är det fortfarande, 13 år senare, och som lök på laxen har jag också accepterat att ingå i Riksstyrelsen sedan några år. VSI består nämligen av lokalföreningar över hela Sverige som alla ingår i en gemensam organisation med en riksstyrelse. Varje vår arrangerar någon av de lokala sektionerna en årskongress. Den kan vara förlagd på en hotellanläggning eller liknande och pågå lördag-söndag med namnstarka talare, musikunderhållning och en gemensam festmiddag på lördagskvällen. Självklart får alla medlemmar som så önskar delta och dessa konferenser brukar ofta samla många deltagare.

  VSI har 2026 ca: 3000 medlemmar varav vi i Västra har ca: 750. Min uppgift har blivit att sätta mig in i föreningens medlemsregister och använda det för att skapa utskick per mejl eller sms om kommande evenemang, och skapa anmälningsformulär. Vi lever ju i IT-åldern, snigelpost, dvs postala brev, är alltför dyrt numera, och vi jobbar ständigt med att uppdatera medlemmarnas personuppgifter så informationen når dem på smidigaste sätt.  

Per Ewert talar på gatumöte i Jönköping 2024,
jag håller i flaggan

Men vad gör vi i föreningen och varför finns vi? Måste man tycka lika om allting? Måste man infoga sig i en unison lovsång till allt Israels regering beslutar eller genomför? Självklart inte! Om det är någon plats på jorden där debattens vågor går höga är det i Knesset, Israels riksdag. Ett gammalt humoristiskt talesätt låter: "Två judar men tre åsikter." 

Att samtala och vrida och vända på spörsmål ingår i vår gemenskap. Men vi delar samtidigt uppfattningen om Israels rätt att existera och vi kämpar mot antisemitism i vårt land.

Några formuleringar hittade jag på VSI:s hemsida och de ger några svar på frågorna.

Vi i Vänskapsförbundet Sverige-israel arbetar för att

• Öka kunskapen om Israel

• Öka förståelsen för Israel

• Stärka banden mellan Sverige och Israel

• Delta i debatten om Israel

• Främja officiella och privata kontakter med organisationer och enskilda i Israel

• Arrangera resor till Israel

• Främja kunskap om och förståelse för kultur, religion och samhällsförhållanden i Israel

• Sprida information om Israel via digitala kanaler, nyhetsbrev samt på webbplatsen X.

När vi träffas har vi i allmänhet en kallad talare, ämnet för kvällen kan skifta mellan alla upptänkliga områden. Detta gör att kunskap och informations-intaget får en oerhörd bredd. Det kan vara politik, historia, konst, företagsamhet, sjukvård, musik, osv, ämnesvalen har egentligen inga gränser. 

Om denna lilla presentation låter lockande inbjuder jag dig att söka medlemskap eller besöka våra samlingar. Mer info om "Västra sektionen" och tidigare föreläsningar på Youtube hittar du på sverigeisraelvast.se. Kontakta oss per mejl: info@sverigeisraelvast.se

Är du ensam är priset för närvarande 300:-/år, 400:- för familj. Ungdomar upp till 26 år betalar ett betydligt lägre pris än seniorer, och vi önskar verkligen att de yngre medlemmarna blir fler. 

Titta in på sverigeisrael.se där kan du också söka medlemskap och få mer information. 

Det gamla hatet i nya kläder

Jag såg filmen Nürnberg på bio igår. 

En mycket intressant och välgjord spelfilm om rättegången mot några av de ledande nazisterna i Adolf Hitlers "Det tredje riket".

I filmens centrum står Herman Göring, Hitlers ställföreträdare. En intelligent och charmerande person. Tills han avslöjar sin verkliga lojalitet: den mot Adolf Hitler, den kunde han inte avsäga sig.

Filmens verkliga behållning kom i en av de allra sista ordväxlingarna under de två och en halv timmar långa speltiden.

Herman Göring påstod sig inte känna till alla krigsbrott och massmördandet i industriell skala som bevisligen hade pågått under hans tid som riksmarskalk; rikets högsta befattning näst "der führerns" egen. Han påstod sig vara oskyldig och enbart handlat på order från högre ort.

Själva poängen, den mening som väckte mitt intresse och inte kunde lämna mina tankar löd ungefär så här: "Nästa gång kommer de kanske i andra kläder, inte i hemska uniformer." Vilka syftades de på? Jo, de som hatade och ville utplåna alla judar. Efter nazisternas stöveltramp och tidstypiska färgskala kanske de kommer utstyrda som något annat?

Om du vill kan du se dem på svenska gator idag.

De är oftast klädda som du och jag, det vill säga: i helt vanliga Svensson-kläder. Jacka och jeans. Med mössa på huvudet om det är kallt. 

Och många bär stora skyltar i händerna. På dem kan det stå: "Inga sionister på våra gator", "From the river to the sea, Palestine will be free", "Alla barn har rätt till liv" eller "Stoppa folkmordet!".

När man stämmer in i utropet "From the river to the sea..." inordnar man sig i nazisternas slutliga lösning. Vilken är floden och vilket hav avses? Det finns de som gått med i tågen och när de tillfrågats inte kunnat redogöra för vilken flod eller vilket hav. De har bara hakat på den euforiska stämningen, fått en skylt tilldelad sig att bära, de har faktiskt inte läst vad det stod på den än... Det låter väldigt likt Herman Görings bortförklaringar. "Jag visste inte. Jag lydde bara order."

Insprängda i folkvimlet ser vi en annan grupp, uppblandade med de jeansklädda svenskarna. De har gröna pannband och uttrycker sig tydligt och klart. De trotsar maskeringsförbud och lagen mot den nazistiska hälsningen med utsträckt högerarm.

En Hamas-sympatisör utanför
konserthuset på Götaplatsen i Göteborg.

Kanske lierar du dig med dem? 

De som vill döda alla judar. De som gör att många av de svenska judarna inte vågar tala om vem dom är. Som inte vågar visa sina symboler. Som inte vågar gå till synagogan. Som förlorat flera av sina gamla vänner. Som tappar kontakten med sina Facebook-kontakter eller arbetskamrater? Alla dem som undviker att vistas i samma stad eller vågar möta någon av alla dessa högljudda och ofta våldsamma manifestationer.

Jag kan tänka mig att många av de "vanliga" svenskar som medverkat i dessa anti-Israeliska demonstrationer skulle bli stötta om man kallade dem rasister. De vill ju bara försvara de förtryckta palestinierna. "Jag vill demonstrera mot kriget." 

Det gör ont att kallas vid något negativt som man inte vill kännas vid. Jag vet, jag har själv kallats "barnamördare" av några, för mig okända unga män i en bil, när jag gick i ett tyst tåg till stöd för Israel. 

Det är i det bottenlösa hatet vi har hamnat.