 |
| Josef vid Västra muren, Jerusalem |
Josef har en gedigen utbildning och erfarenhet inom räddningstjänsten. Sedan några år arbetar han på PKMC (Prehospitalt Katastrofmediciskt Centrum) i Göteborg.
Hans arbetsuppgift består bl.a av att, tillsammans med sina arbetskamrater; planera, övervaka och styra akutsjukvården i Västra Götaland, den del av västra Sverige där vi bor.
Förutom detta är han familjefar med 7 barn mellan 1-10 år, och aktiv i den lokala frikykoförsamlingens styrelse. Hur han dessutom hinner med flera får, höns och kaniner får vi nog tacka hans duktiga hustru Sara och barnen för.
Förutom detta är han familjefar med 7 barn mellan 1-10 år, och aktiv i den lokala frikykoförsamlingens styrelse. Hur han dessutom hinner med flera får, höns och kaniner får vi nog tacka hans duktiga hustru Sara och barnen för.
 |
| Fika i Jerusalem Old City |
Under några dagar turistade vi tillsammans. Vi besökte Massadaklippan och ravinerna i Ein Geddi vid Döda havet, vi gick genom Hiskias vattentunnel och tillbringade åtskilliga timmar i Jerusalems intressanta arkeologiska delar.
Men efter några dagar delade vi på oss. Jag fortsatte min utforskning av Jerusalem medan han åkte till Tel Aviv och medverkade i ett internationell seminarium arrangerad av Magen David Adom, Israels motsvarighet till räddningstjänsten/Röda korset.
Sista kvällen bad jag att få delta i en guidad tur i Jerusalems Gamla stad tillsammans med hela gruppen. Jag förstod genast att Josef gått på rätt kurs, kände mig varmt välkommen och fick ett minne för livet.
Tack Josef för att du hörsammat min förfrågan och hunnit med att skriva denna intressanta gästkrönika. (Samtliga foton av Josef och Bertil)
På rätt kurs - Josef Sörensson:
Jag lämnade i dagarna på begäran en redogörelse till Västra Götalandsregionens koncernledningsgrupp om hur den höga belastningen på sjukvården påverkar vår beredskap för allvarliga händelser. Tyvärr har jag varken makt eller förmåga att göra så mycket åt vårdplatsbristen och akutmottagningarnas långa väntetider i sig, och det är inte heller mitt uppdrag (något jag är mycket glad för).
Mitt uppdrag är däremot att tillsammans med mina kollegor förbereda koncernen för olyckor, katastrofer och samhällskriser, och att hantera dem när de inträffar. Men hur lyckas man med det när även vardagen i mångt och mycket ter sig som en kris för den sviktande svenska sjukvården?
 |
| Övning av skydd vid gasattack |
Jag hade förmånen att delta vid ett internationellt seminarium anordnat av Magen David Adom (MDA) för några år sedan.
Deltagarna - som kom från olika delar av Europa, USA och Brasilien - utgjordes av läkare, ambulansare och personer som arbetade med katastrofberedskap på olika sätt. Det var fem intensiva dagar med föreläsningar, studiebesök, medåkning i ambulans och en dramatisk samövning i Jerusalem.
Jag har försökt jämföra Israels beredskap med Sveriges, men det finns flera faktorer som gör att det blir svårt att göra jämförelser i siffror rakt av. Man kan konstatera att Israel till ytan är mindre än Västra Götalandsregionen men att invånarna är flera gånger så många.
Man kan också konstatera att antalet akutsjukhus i Israel är ca 20-25 st, att jämföras med Västra Götalandsregionens 8 st.
 |
| Det var många blodiga skademarkerare på övningen |
Bakgrunden till det är tyvärr en fruktansvärt stor erfarenhet av masskadehändelser, som regel kopplat till terror eller krig.
Men enbart erfarenhet skapar inte utveckling, Israel har även en mycket aktiv forskning på området. Att de tagit tillvara sina tråkiga erfarenheter kan även vi andra vara tacksamma för.
Israel har verkligen lyckats skapa en beredskap att mobilisera kraftfullt vid allvarliga händelser. Som medeltal har första personen avtransporterats inom 10 minuter vid masskadehändelser, och den sista allvarligt skadade inom 25 minuter. Då talar vi om händelser med ofta flera dussin svårt skadade.
 |
Ungdomsvolontärerna, ca 7000 till antalet (!), börjar i 16-årsåldern och åker med i ambulans i 2-3 års tid, fram till tiden för den militära tjänstgöringen.
De får en gedigen teoretisk och praktisk utbildning och gradvis utökat ansvar i ambulanserna.
Att arbeta som ungdomsvolontär anses i Israel som något eftertraktat som man gör med stolthet. Det finns dessutom lika många vuxna volontärer. De får en grundläggande ambulanssjukvårdarutbildning, och många av dem fungerar som ”first responders”. Exempelvis kan man ha beredskap på sitt ordinarie arbete eller i hemmet och kan ta sig till skadeplats med särskild motorcykel, alternativt bemanna en reservambulans.
I Västra Götalandsregionen kan vi konstatera att vardagens krisande verksamhet gör det svårt att få loss resurser för att utbilda och öva för extraordinära händelser. Men beredskap är som allt annat en fråga om en prioritering. Det är svårare att få gehör på politisk nivå i vår region när vi inte har haft några händelser av sådan dignitet sedan Backabranden i Göteborg 1998. Något vi förstås är tacksamma för.
 |
| Verklig trafikolycka utanför Tel Aviv Foto: Josef, från ambulans |
Vi har liknande tillvägagångssätt i Västra Götalandsregionen, men ingen myndighet mäter detta och det finns inte heller några krav eller uppföljning av det slag som är regel i Israel.
En ytterligare framgångsfaktor i Israels slagkraftiga beredskap är en välfungerande operativ ledning på flera nivåer. Förutom ledningsfordon med en teknisk kapacitet som svensk ambulanssjukvård bara kan drömma om, finns också system för att ge ledningen bra lägesbilder som beslutsunderlag. En del i detta är att man på nationell nivå i realtid har koll på vårdplatsläget på landets samtliga sjukhus, och kan fördela skadade optimalt utifrån det. Det är ju inget tekniskt komplicerat, men erfarenhetsmässigt så svårt att få till i praktiken. Det tar oss i västra Götaland en halvtimme att reda ut vårdplatsläget på våra åtta sjukhus vid en allvarlig händelse. Jag vill inte göra er oroliga, vi har visst bra beredskapsplaner i Västra Götalandsregionen. Men det Israel har är erfarenhet som de omvandlat i utveckling och prioriteringar. Och enkelt uttryckt: ett oerhört folkligt engagemang!
 |
| Glada besökare lyssnar på rabbinen. Foto: Bertil |
Gruppen besökte under rundturen i Jerusalem en rabbin som bjöd in oss i sitt hem i gamla stadens judiska kvarter. Han var ansvarig för MDA-s relationer med de konservativa judiska grupperna.
Det finns många praktiska frågor som behöver lösas i relation till judiska traditioner, lagar och levnadsregler.
Jesu argumentation med de skriftlärda kring att hjälpa behövande på sabbaten är i det här sammanhanget åter aktuell. (Matteus evangeliet 12:10-12)
 |
| Specialambulansen i Old City |
Rabbinen och hans kollegor på MDA disponerade också ett specialfordon som kunde ta sig fram i de trånga gränderna och trapporna. Rabbinen berättade, synligt rörd, om ett tillfälle då han fick vara med och förlösa en kvinna i det lilla fordonet i en gränd. Han har fortfarande kontakt med den nu uppvuxne sonen.
Vårt besök råkade sammanfalla med den judiska högtiden Chanukka; ljushögtiden, och vi fick närvara vid ljusceremonin när rabbinen invigde högtiden utanför sin port. Det samlades en hel del folk i alla åldrar, det var mycket stämningsfullt och en speciell upplevelse.
Jag tycker den här historien belyser både utmaningar det israeliska samhället står i, men ännu mer de styrkor som finns i den kultur av gemenskap och samhällsansvar som det judiska folket odlar och lever ut.
