Primo Levi - Tre Böcker
Jag köpte för flera år sedan en bunt gamla begagnade tidskrifter av typen populärhistoria på Tradera. När jag äntligen samlade krafter för att slänga de utlästa numren föll blicken på en baksida som gjorde reklam för en bok som fångade mitt intresse. Tidskriften var ca 10 år gammal, men jag hade missat just denna annons.
En bok som påstods vara det starkaste exemplet på litteratur om och från Förintelsen. Hur kunde jag ha missat något sådant?
Jag Googlade om boken möjligtvis gick att få tag på i något antikvariat. Döm till min förvåning (och glädje) då den gick att köpa hos varenda bokförsäljnings-sajt.
Några dagar senare hade jag den i min hand.
Boken är en av de tjockaste böcker jag äger, (670 sidor) men är - som titeln anger - tre böcker i en. Tre böcker som är olika men intimt hör ihop.
Jag ska försöka förklara hur.
Författaren, Primo Levi, var en italiensk man, född 1919.
Han var från början inte någon författare utan kemist. Detta yrkesval skulle spela en roll för hur han överlevde Auschwitz, och först efter kriget fick en mycket välförkänt författarstatus. Jag tror med bestämdhet att han föredragit att fortsätta inom kemin och aldrig behövt skriva ett ord utanför sin yrkessfär.
Men nazisterna ville annorlunda, och 13 december 1943 greps han. Hans främsta brott: han var av judisk börd.
"Tre Böcker" är alltså just 3 böcker inom samma pärmar. Den första delen är den mest omtalade - "Är Detta En Människa?" (1958, 1976) Boken kastar läsaren utan förbarmande in i lägrens helvetiska inferno. Det meningslösa, det oväntade, det brutala, det oromantiska och oheroiska. Och oftast det förnedrande och slutligen det dödliga.
Jag har läst om denna självbiografi att den är det närmaste Förintelsen som någon har lyckats beskriva. Men, som Primo Levi själv poängterar, ögonvittnena till Förintelsen skrev själva inga böcker. De dog i lägren, av svält, av våld eller i gaskamrarna.
"Fristen" (1963) - den andra boken - beskriver kampen att överleva då man har överlevt. Om farorna och osäkerheten för alla dem som inte strukit med i lägren. För dessa väntade en ny prövning, hemresan. Ingenting var självklart, det kom ingen och hämtade dem, inga räddande änglar. Bara tålamod, uppfinningsrikedom och fräckhet kunde vara en biljett som räckte hela vägen.
"De förlorade och de räddade" (1986,,,) - den tredje boken är något av en konklusion av Primo Levis, och alla hans medfångars, öde. Han gör upp med sina tankar och försöker förstå det som inte går att förstå. En summering av en människa som var med.
Det är förstås omöjligt att recensera en trippelbok på 670 sidor, men jag lovar, jag sträckläste hela verket. Jag kan inget annat göra än att uppmana alla som har minsta intresse av en trovärdig skildring av detta - tyvärr alltför aktuella - ämne, att införskaffa ett eget exemplar av "Tre Böcker" av Primo Levi.
ISBN 978-91-0-013128-9 Alberti Bonniers Förlag 2021
