En mycket tjock bok om Jerusalem och dess historia, härskare, invånare och öde. En text som framhåller Jerusalems bergfasta koppling till judendomen och det judiska folket, men som samtidigt varnar och kritiserar dagens allt mer oförsonliga politik från båda sidor av dagens konflikt.
Återigen får jag min bild av staden bekräftad; Jerusalem är något av ett nav i jordens centrum. Blickar av åtrå har riktats mot henne under alla tider.
Belägen i en geografisk skärningspunkt mellan samtliga väderstreck, särskilt under den tid då människorna inte förflyttade sig med hjälp av flygplan utan färdades längs vägarna mellan den tidens kända världsdelar.
Belägen i en geografisk skärningspunkt mellan samtliga väderstreck, särskilt under den tid då människorna inte förflyttade sig med hjälp av flygplan utan färdades längs vägarna mellan den tidens kända världsdelar.
Simon Sebag Montefiore har verkligen arbetat idogt för att efterforska så många detaljer om mängder av människor som dyker upp utefter vägen. Bara noter och register till texten upptar över 100 sidor i liten stil.
Det går hastigt framåt, varje händelse, oavsett hur betydelsefull den varit, avverkas med några få rader (ibland alltför kort) eller kanske ett kapitel, i annat fall skulle en bok om Jerusalems historia blivit ohanterbart tjock.
Det går hastigt framåt, varje händelse, oavsett hur betydelsefull den varit, avverkas med några få rader (ibland alltför kort) eller kanske ett kapitel, i annat fall skulle en bok om Jerusalems historia blivit ohanterbart tjock.
Det går inte att lägga allt som nämns i boken på minnet, det är bara att flyta med och inse vilken händelserik historia som omger Jerusalem. Någon sorts medvetenhet och överblick om utvecklingen är det jag bär med mig.
Däremot går det utmärkt att leta fram en särskild tidpunkt eller en viss härskare och läsa just det stycket. Inget säger att man måste läsa hela boken i ett svep. Ett utmärkt register som talar om vilka sidor namn eller platser omnämns är till stor hjälp.
Däremot går det utmärkt att leta fram en särskild tidpunkt eller en viss härskare och läsa just det stycket. Inget säger att man måste läsa hela boken i ett svep. Ett utmärkt register som talar om vilka sidor namn eller platser omnämns är till stor hjälp.
En sak som slog mig gång efter gång under läsningen var detta faktum som jag ständigt återkommer till i mina bloggtexter: det har aldrig funnits en stat med namnet Palestina, styrd av araber/palestinier/muslimer.
Dagens hatfyllda propaganda om att befria Palestina från judarna/Israel till sina rättmätiga ägare är verkligen en dimridå utan substans.
Bara under - historiskt sett - korta perioder har regionen varit under arabiskt styre. Framför allt under en epok, några år efter Muhammeds död 632, då Jerusalem intogs av den nyfödda religionen Islams arméer.
Sanningen är istället att i stort sett alla epokers stora riken lagt Jerusalem under sig, under längre eller kortare perioder. Förutom de olika folk som levde där innan Israels folk blommade ut under sina domare och kungar som Salomo och David under biblisk tid, har snart sagt varenda potentat sett på Jerusalem och det heliga landet med makthungriga ögon: Perser, Alexander den store med sina makedonier, romarnas olika kejsare, Herodianerna, Bysans östromerska kejsare, Muhammeds arvtagare, Umayyaderna, Abbasiderna, Fatimiderna, Europas korsriddare, Saladin, Rikard Lejonhjärta, egyptiska Mameluker och Osmanska sultaner.
Under de 400 år (1517-1917), som det skakiga osmanska riket officiellt styrde, gästspelade parallellt alla samtida storheter och tog för sig av Jerusalems hemligheter och dygder; Franske kejsaren Napoleon, den albanske Muhammed Ali (ej att förväxla med den amerikanske boxaren), alla kristna mystiker och evangelikaler från USA och Europa, liksom ryska tsarer, tyska kejsare och brittiska kungar och generaler osv. Listan kan göras längre.
Uppräkningen fyller bland annat syftet att påminna om att i stort sett de enda som inte haft inflytande och makt över Jerusalem och provinsen Palestina (för det är ju enbart i egenskap av en provins i något annat rike området existerat, ända sedan Jesu tid) är just de som idag gör allt anspråk på landet, det vill säga de muslimska araber, som sedan mitten av 1960-talet i folkmun kallas palestinier.
Alltså tvärt emot den gängse politiska (men historielösa) uppfattningen som råder runt om i världen.
Alltså tvärt emot den gängse politiska (men historielösa) uppfattningen som råder runt om i världen.
Att dra denna slutsats är dock knappast författarens motiv för att skriva boken "Jerusalem-Biografin"; det är min egen slutsats.
Motivet att skriva en bok av detta slag måste istället ha varit lust.
Lust till att rota i alla skrymslen efter anekdoter och detaljer, citera bortglömda ögonvittnen och förlora sig i en bländande, skrämmande och fascinerade historia om en stad som är mer omtalad, hatad och älskad än kanske någon annan stad på jorden.
Motivet att skriva en bok av detta slag måste istället ha varit lust.
Lust till att rota i alla skrymslen efter anekdoter och detaljer, citera bortglömda ögonvittnen och förlora sig i en bländande, skrämmande och fascinerade historia om en stad som är mer omtalad, hatad och älskad än kanske någon annan stad på jorden.
En stad som även jag älskar.
Bertil Sörensson 16 november 2016
Bertil Sörensson 16 november 2016
Nordstedts Förlag 2011 Översättning Ulf Gyllenhak
Totalt 835 sidor (inkl släktträd, kartor, register, bibliografi och noter)
ISBN 978-91-1-306757-5
Totalt 835 sidor (inkl släktträd, kartor, register, bibliografi och noter)
ISBN 978-91-1-306757-5