Förintelsen - utan judar?

Jag råkade läsa en artikel i Världen idag av Tomas Sandell, EU-rådgivare.
Innehållet gjorde mig helt bestört, jag sparade artikeln jag höll på med till ett senare tillfälle och tog mig tid att skriva denna istället.

Tomas hade gett sin krönika titeln Minneshögtid med dåligt minne.     Läs hela artikeln här.

Här skildras hur EU uppmärksammar minnesdagen för Förintelsens offer den 27 januari varje år. Det som fångade mitt intresse var det faktum att staten Israel inte nämndes under årets sedvanliga högtid i samband med Förintelsen i Europaparlamentet.

Inte nog med det, (citat) "EUs utrikesansvarige Catherine Ashton gick steget längre; i sitt tal i Europeiska kommissionen lyckades hon med konststycket att hålla ett helt tal om Förintelsens offer utan att nämna judarna!" (slut citat)

Yad Vashem  Foto: Bertil

Hur har det kunnat gå så snett?
Att glömma kopplingen mellan Förintelsen och nödvändigheten av en enda liten judisk stat i en fientlig omvärld, samt att medvetet utelämna sambandet mellan Holocaust och det judiska folket är verkligen oförsvarbart om ni frågar mig.
Catherine Ashton har föreslagits som mottagare av Nobels fredspris 2014. Ska man skratta eller gråta?
Jag vet att EU försöker uppbringa en bojkott mot Israel i ett försök att sätta fart på resultaten i fredsförhandlingarna med arabsidan, en häpnadsväckande politik som kräver en egen artikel.
Men kan utelämnandet av orden Israel och judar i högtidstalen om Förintelsen verkligen vara kopplade till dagens Europapolitik? Kan det möjligen istället ha att göra med god ton mot nazisternas övriga offer? Det talas ju alltid om de 6 miljoner judar som mördades i förintelselägren men det fanns ju andra offer...

Du behöver inte påminna oss som är pålästa i ämnet om nazisternas brott!
Vi känner allt för väl till de 100 000-tals romer, om alla homosexuella, kommunister och andra politiska meningsmotståndare, för att inte tala om alla krigsfångar och slavarbetare som sopades med i nazisternas sjuka handlingar. Vi känner till dem!
Det är kunskapen om allt detta som är en av anledningarna till att just jag lägger energi på att skriva.

Alltför många känner inte till dem. Det finns till och med de som förnekar att det över huvud taget har hänt, därför berättar vi historien om och om igen. 

Men det var trots allt utplånandet av judarna som var Hitlers stora passion. Att inte ens nämna det i ett tal som har Förintelsen som ämne är inte acceptabelt!

Det var mycket riktigt inte bara judar som föll offer för de nazistiska galenskaperna.
Redan innan kriget sysslade nazisterna t.ex med ett eutanasiprogram, riktat mot den egna tyska befolkningen. Adolf Hitlers tankegångar födde handlingar som idag är svåra att förstå. Utvecklingsstörda och psykiskt sjuka människor, särskilt barn, avlivades på de mest groteska sätt av helt samvetslösa läkare,  bara för att de inte passade in i den felfria, ariska rasen. 

Drygt en kvarts miljon oskyldiga föll offer i dessa "barmhärtighetsmord", men allt detta skedde bakom lyckta dörrar, allmänheten i Tyskland fick inte veta om företeelsen.
Efter utfört mord skickades istället en falsk kondoleans till de anhöriga. "Vi har den tunga uppgiften att meddela att er dotter tyvärr avlidit i sviterna av sin tragiska sjukdom."

När det gällde judarna fanns däremot inga skygglappar. Hela samhällen tömdes på sin judiska befolkning som fördes bort för att aldrig mer återkomma. Ansträngningarna att fullfölja utrotningen av ALLA judar pågick in i det sista, trots att resurserna borde koncentreras på att vinna kriget. Att tåg med fångar till Auschwitz fick företräde på spåren istället för soldater och ammunition till fronten upphör aldrig att förvåna mig.

Åter till Catherine Ashton. Hon besökte Israel runt julen 2013. Hon var bl.a på en julmässa i Betlehem och träffade PLOs president Mahoud Abbas på Västbanken.

Hon lär efter hemkomsten efter kritik ha betonat att besöket var av privat karaktär men frågan är om hon någonsin  är välkommen tillbaka till Israel efter talet inför Europa-kommissionen. 

Genesarets sjö från Arbels topp.  Foto: Bertil

Om hon trots allt kommer till Jerusalem "i jobbet" i framtiden lär de israeliska politikerna ta med henne på studiebesök till Yad Vashem, det stora Förintelsemuséet i Jerusalem.

De brukar göra så med statschefer och andra officiella personer, detta för att visa den starka kopplingen mellan Israel och Förintelsens offer. 

Det unnar jag henne.

Jag unnar henne också att vandra i den varma vinden på Arbels topp och blicka ut över Genesarets sjö. 

Jag unnar henne att skrattande pröva att bada i Döda havet och inse att man flyter i det salta vattnet.

Och att få en ny, frisk relation till Mellanösterns enda demokrati, och börja arbeta för fred, shalom.