Chanukah

Chanukah i Jerusalem   Foto:Bertil

Jag har ingen judisk bakgrund, jag är uppvuxen i ett typiskt svenskt frikyrkligt hem. Trots det har jag ett minne av judiskt Chanukahfirande som jag aldrig kommer att glömma.

Men för er som kan behöva påminnas vad Chanukah är för något, vill jag först ge en kort historik.

År 164 fvt (före vår tideräkning) lyckades Judas Mackabeus och hans judiska befrielsearmé besegra Israels ockupanter och återta makten från förtryckarna; kung Antiochos IV Epifanes och hans Seleukiderrike. Det rikets förste ledare och grundare var en av Alexander den stores härförare och arvtagare, Seleukos.

Mackabeus ville återinviga templet i Jerusalem med en ljusfest, en återinvigningsfest. De judiska skrifterna, Talmud, berättar om händelsen;
Olja till lamporna i templet beräknades bara räcka under en dag men genom ett gudomligt ingripande - ett under - räckte oljan i åtta dagar tills ny, duglig olja nådde fram. 
(OBS detta är inget citat utan återberättat med mina ord!)
Det judiska folket firar denna händelse med en årlig, åtta dagar lång fest där man tänder, först ett ljus, och sedan ytterligare ett ljus för varje dag tills alla åtta ljusen brinner. Berättelsen finns att läsa i 1:a och 2:a Mackabéerböckerna. (Mackabéerböckerna återfinns i den boksamling den kristna Bibeltradionen kallar Apokryferna)

Chanuckah firas inte bara i Israel utan bland judar över hela världen. Även på Götaplatsen i Göteborg i Sverige tänds varje dag, vid en viss tid, ett nytt ljus på en stor ljusstake. I år (2014) startar firandet den 16 december. (Göteborg är den närmaste större staden i närheten där jag själv bor.)
Alla som vill vara med är välkomna. Arrangemanget genomförs av den judiska chassidiska rörelsen Chabad i Göteborg

Många blandar ihop ljusfesten med den kristna julen men de har inget med varandra att göra förutom att de ofta infaller nära varandra i tid, Chanukah vid nymåne runt november-december, julafton alltid den 24 december. Gåvor vid Chanuckah är vanliga bland judarna liksom julklappar i den kristna traditionen, och mycket talar också för att vår tradition med adventsljus har "lånats" från Chanukah, ljusfesten.

Nu till mitt personliga Chanukah-minne. Under hösten 2013 anmälde sig min son, Josef, till ett internationellt seminarium i Israel, arrangerat av Magen David Adom, Israels motsvarighet till Röda Korset.
Josef är såväl ambulanssköterska som brandman, och arbetade inom den svenska Räddningstjänsten, och smälte tydligen bra in i gruppen av läkare och räddningspersonal från hela världen under den veckolånga kursen. 

Jag fick förmånen att åka med honom till Israel där vi spenderade några dagar tillsammans och besökte Masada, Ein Geddi, Jerusalem osv. 

Seminariet, som bl.a handlade om  katastrofhantering och räddningsarbete i Israel, hade sin utgångspunkt i Tel Aviv så när det var dags för kursstart delade vi upp oss. Jag stannade kvar i Jerusalem där jag utforskade stadens gator och museum så långt krafterna räckte, medan Josef var på sitt håll med Magen David Adom. I slutet av kursveckan skulle Josef och hans kamrater komma till Jerusalem för en guidad tur - från Olivberget och genom Gamla staden. Jag tiggde att få följa med och det var inga problem, jag kände mig välkommen.  

Väntan på festen    Foto:Bertil

Utflykten råkade sammanfalla med Chanukahfestens inledningsdag och hela Jerusalem kokade av förväntning inför firandet. Jerusalems judiska kvarter var fylld av ungdomar, som i stora grupper förväntansfullt väntade på skymningen. Helgdagar i Israel börjar och slutar ju alltid vid solnedgången.
Ett av gruppens hållpunkter var att besöka den ansvarige personen för MDA i Jerusalem Old City. Det visade sig vara en spännande ortodox judisk rabbin som bjöd in oss till sitt eget hem. Från Hurvatorget, i det judiska kvarteret i Gamla staden, gick vi på led på vindlande vägar, genom trånga gränder och upp och ner i trappor. Jag skulle förmodligen aldrig hitta tillbaka dit ensam igen. 

Inne i vardagsrummet, vars ena långvägg var täckt av välfyllda bokhyllor, packade hela gruppen in sig (kanske 15 personer) och vi fick spännande information om livet inom akutsjukvården i den trångbodda, annorlunda miljön med sina olika folkgrupper och hundratusentals turister. Om konflikter och vardagsliv, födslar och dödsfall. Vi fick också tilltugg och kall dryck, gemenskapen var mycket gemytlig.

Josef vid ambulansen    Foto:Bertil

Vi fick också titta närmare på den specialbyggda ambulansen som MDA använder i de trånga gränderna. Den liknade mer en traktor än en ambulans, den var mycket smal och kunde åka upp och ner för trappor, och ta sig fram i de smalaste gränder. Det kan inte finnas många av den typen i världen.

När solen gick ner samlades vi - tillsammans med en mängd andra besökare - utanför husets entrédörr där det första ljuset tändes. Husets herre läste en hebreisk bön och så sjöng alla med i lovsången. Det var mycket rörande och vackert.
Tänk att lilla jag, helt oförtjänt, fick vara med en sådan stund. Stämningen och inramningen var mycket exklusiv för mig och det blev ett minne för livet.
Stadens ljud, ljusen och den ljumma novemberkvällen...
Det är inte första gången jag försöker beskriva hur skönt det kan vara att sakta gå hem längs Jaffagatan i Jerusalem på kvällen. Den här kvällen var en sådan kväll.

Kikar Zion vid Jaffagatan     Foto:Bertil

På vägen hem till mitt hotell passerade jag Kikar Zion (Siontorget), ett litet torg utefter Jaffagatan vid gågatan Ben Yehudus början, där en mycket stor Chanukah-ljusstake hade ställts upp, och det första ljuset var tänt. Många människor samlades för att betrakta det hela. Ljusstakar syntes likt adventsljusstakar i fönstren, och många hem och butiker hade halvstora ljusstakar utanför entrédörrarna.

Jag skulle gärna åka tillbaka till Jerusalem under Chanukahfesten någon mer gång.
Glad Chanukah kära läsare. 
Och God Jul och ett riktigt Gott Nytt År 2015.