Knivdåd här och där

Skolmördaren i Sverige

Hela Sverige har gått igenom ett trauma den senaste veckan. Utan förvarning gick en maskerad ung man, på förmiddagen den 22 oktober, in i en skola i västra Sverige och högg ner flera vuxna och barn med kniv och ett svärd.
Ett barn och en vuxen dödades, medan två andra fick svåra skador och kämpar för sina liv under intensivvård. Gärningsmannen sköts till döds av tillkallad polis. (Bertils anm 151206: Ännu ett av offren har avlidit efter flera veckors kamp på sjukhus, 42-årige läraren Nazir Amso)

Det var den första dödliga skolattacken i Sverige på närmare 40 år, den senaste skedde i Göteborg 1979. (I media cirkulerar uppgiften att det var så länge som 1961, men det stämmer inte.)
Sverige är, i jämförelse med många andra platser på jorden, trots allt en mycket säker plats att leva på.
Mord och mordförsök med kniv är däremot inte ovanliga, men det finns oftast en föregående konflikt, en dispyt och inte sällan en relation mellan förövare och offer. Ofta sker mord inom den kriminella världen.

Men just denna dödliga attack tycks ha nazistiska förtecken, eller åtminstone inspirerad av rasistisk ideologi hos en ensam förvirrad 20-åring, och var riktad mot för honom okända offer.
Sverige har tagit emot många flyktingar, inte minst från Mellanösterns oroliga krigshärdar, men också från Balkankriget på 1990-talet och från Afrika. Detta har skapat spänningar mellan folkgrupper, och mellan immigranter och svenskar med rasistiska åsikter.

Det senaste dådet för verkligen ingenting positivt med sig.
Absolut ingenting!! 

Många barn kommer att känna otrygghet och skräck för att gå till skolan under lång tid. Tänk om det händer igen, det finns inga garantier. 

Sorg och saknad väntar de drabbades anhöriga, skador som några får leva med resten av sina liv. 

En svart dag för det fredliga Sverige. 

Statsministern åkte till staden där dådet inträffade samma dag som det hände och uttalade sitt deltagande i familjernas sorg och sin beslutsamhet att det inte får hända igen. Bra!

Psykologer och forskare uttalade sig i nyhetsprogrammen i tv, Sveriges radio sände extrasändningar hela dagen och alla var helt chockade. Naturligtvis. Jag följde dramat genom radion under hela min arbetsdag, vansinnesmorden som inträffat bara 40 km från den plats jag befann mig, ca 30 minuter med bil.

Jag avser verkligen inte att förminska allvaret i morden på skolan i Sverige, men undrar om denna avskyvärda händelse kan bidra till att några fler svenskar kan känna lite mer sympati för befolkningen i Israel som den senaste månaden har översköljts av just knivmord, och i likhet med skolattacken, på intet ont anande civila. Svenskarna har ju annars väldigt svårt att känna empati med israeler nu för tiden.

Gamla och unga judiska israeler som väntar på busshållplatsen och plötsligt blir överkörda av någon okänd gärningsman.
Eller nedhuggna av en förbipasserande fotgängare, som plötsligt drar fram en stor kniv och börjar hugga vilt omkring sig, som i filmklippet.
Läs gärna mitt förra inlägg  HÄR "Våld eller inte våld".

Och så har vi befolkningen inom skotthåll från Gaza som har fått uppleva 24000 raketer (den senaste verifierbara siffran) av olika storlekar sedan Israel drog sig ur Gaza 2006. Vi pratar om hundratusentals människor som traumatiserats av den ständiga terrorn. Barn som springer till skyddsrummen gång på gång när "Red alert" ljuder, de har 15 sekunder på sig att sätta sig i skydd. Vilka psykiska skador får dom?

Vi kan konstatera att de flesta svenskar uppfattar de rasistiska morden i skolan som förkastliga. Men vi är många som undrar hur många raketer svenskarna skulle acceptera mot ett civilt samhälle. Skulle det vara ok med 24000 raketer? 1000? 100? Skulle vi acceptera en enda? Självklart inte.
Du kan läsa om riskbedömningar inför en resa till Israel i min artikel från 2014 HÄR "Den vanligaste frågan"

Det är intressant att betrakta det otroliga, nästan hysteriska, pådrag som svensk massmedia drar igång vid en sådan här extrem händelse som de plötsliga skolmorden. Det är intressant att jämföra det med Israels massmediers bevakning och israelernas hantering av de ständigt pågående morden och överfallen där.
Hur befolkningen i Israel tycks sopa undan spåren och gå vidare. Det är som om man hör dem säga:
"Vi tvättar bort blodet och sopar ihop glassplittret. Vi tar bussen imorgon igen, trots bomben idag. Terrorn får inte vinna." 

Sabbat vid Västra muren   Foto: Bertil

Jag var i Israel sommaren 2013 med delar av min familj. Vi planerar alltid våra resor så att vi kan närvara vid Västra muren i Jerusalem under den judiska vilodagens, Sabbatens, ingång på fredagskvällen.
Vi ville se alla människor, känna stämningen, lyssna på sången och uppleva glädjen hos både judar och de tusentals tillfälliga besökare som alltid fyller platsen framför muren vid sabbatens ingång.

Nästa morgon fick jag ett sms från en släkting hemma i Sverige.
Det var en kort fråga: "Lever ni?"

Lite humor och lite allvar. Det visade sig att på morgonen, samma dag som vi besökte Västra muren, hade en muslimsk man stått och ropat "Allah akbar" (Gud är större) upprepade gånger bland de bedjande judarna framför muren.
Han förargade naturligtvis de religiösa judiska männen, men han fortsatte högljutt att provocera.
Beväpnade säkerhetsvakter skyndade till för att avlägsna honom då han tar handen innanför sina kläder, det uppfattades som om han var på väg att ta upp ett vapen. Säkerhetsvakterna i Israel står inte och fumlar och väntar på vad som ska hända. De agerade blixtsnabbt, mannen sköts genast ner och dog av sina skador.
Efter några minuters upprörda känslor; en ambulans som transporterar undan liket, blodet tvättats bort och allting återgår till det normala.

Vi visste inte ens att händelsen hade inträffat när vi några timmar senare - fyllda av glädje och förväntan -  kommer till platsen. Inga spår avslöjade att något särskilt hade hänt, det var först i svensk press jag dagen efteråt kunde läsa någon liten notis.

Många debattörer tror på fullt allvar att det är den så kallade ockupationen av Västbanken är orsaken till våldet mot civila israeler. Det är det självklart inte.
Det är snarare en arabisk ung generation som är uppfödd med en våldsideologi, hjärntvättade med antisemitism och impregnerade av judehat av sina ledare. 

Våld kommer aldrig någonsin att lösa konflikten mellan staten Israel och dess grannar! Det kan bara förhandlingar och ett fredsfördrag göra. 

Offren i skolattentatet valdes ut på grund av att de var mörkhyade invandrare. Offren i Israel väljs ut bara för att de är judar. I båda fallen rasistiska brott.
Låt aldrig hatbrott bli slentrian. Inte i Sverige. Och inte i Israel.
Terrorn får inte vinna.