Från floden till havet

          Min blogg om Israel har varit tyst i nästan 5 år. 

Hamas emblem

Inte för att jag tappat intresset eller kärleken till landet utan för att någon ny resa dit inte varit möjlig. 

Vi har alla genomlidit ett besök av en världsvid smitta, kallad Covid, vilket har gjort resor till landet Israel omöjliga under en lång period, och dessutom har den svenska kronans värde blivit så lågt att utlandsresor blivit mycket dyrt för en nybliven svensk pensionär.

Men de senaste veckornas händelser i Mellanöstern driver mig till att kommentera om min syn på utvecklingen i Gaza och konsekvenserna med den.

 

Att det har gått nästan 5 år sedan sist betyder inte att jag legat helt på latsidan.  

Jag har självklart hela tiden, efter bästa förmåga, försökt vara uppdaterad med det viktigaste som sker i och runt Israel. Jag har också försökt bidra med det jag kan i Vänskapsförbundet Sverige-Israel, en rikstäckande förening som ökar sitt medlemsantal, särskilt i tider då Israel hamnar  mitt i mediaflodens virvlar. Du är välkommen att söka medlemsskap och stötta verksamheten och få intressanta föreläsningar dig till del. Gå in på vsi.nu och orientera dig.

Jag har, som ni trogna läsare redan noterat, aldrig utgett mig för att vara en  nyhetskanal, det finns oändligt många bättre källor att ösa ur i det avseendet. Detta inlägg är ämnat att belysa några punkter av allt som skett sedan 7 oktober 2023, så som jag uppfattar dem. Samtidigt som det nästan bubblar över av lust att kommentera det sorgliga kriget mellan Israel och Hamas börjar jag fundera: vågar jag uttala mig offentligt på det här sättet? Det förekommer faktiskt fysiska hot mot Israelvänner i Sverige allmänhet och svenska judar i synnerhet.

Hatet mot Israel visar ju inga gränser. 

Tiotusentals människor i Sverige, men också över hela världen, tågar på gatorna, kräver att Israels krigsmakt ska lägga ner vapnen och skriker: "Free Palestine! From the river to the sea!" Från floden till havet... 

Om någon till äventyrs inte vet vilken flod och vilket hav som menas så är det från Jordanfloden till Medelhavet.

Hur många av dessa fredsivrare förstår innebörden med vad de nyss skanderat? Terrororganisationens emblem som visas uppe i höger hörn berättar vad "från floden till havet" betyder. Det visar ingen tvåstatslösning som alla världens ledare tjatar om. Den gröna kartsiluetten högst upp betyder en enstatslösning, och den lösningen innehåller inget Israel alls, det har ersatts av ett muslimskt Palestina.

Vad  ska man oroa sig för mest? Vem ska man tycka mest synd om? Vem bär skulden?

Barnen i Gaza som får utstå krigets obarmhärtiga verklighet är det fruktansvärt synd om! Jag känner ingen som inte blir förtvivlad bara vid tanken på de civila i det krigshärjade området. Att säga: "de får skylla sig själva" är mycket cyniskt då barnen inte har valt Hamas. De har inte ens bett att få bli födda i Gaza, de bara hamnade där. 

Tyvärr har däremot många av de vuxna i Gaza ett ansvar, då Hamas faktiskt vann valet 2005. Terrororganisationen består ju dessutom av radikaliserade Gazabor, självklart har de ett stort ansvar för den våldsamma utvecklingen. Undersökningar har visat att Hamas har ett överväldigande stöd bland Gazaborna trots kriget. Det sägs att hade det hållits val på "Västbanken" idag skulle Hamas vunnit det valet också, därför håller inte Fatah-partiet, Hamas konkurrent, några val där sedan 2005. Den 88-årige Mahmud Abbas sitter kvar än i dag, 14 år efter att hans fyraåriga mandatperiod tog slut! 

Man borde väl också uppröras till vansinne över ett överlagt massmord av ca 1400 civila den 7 oktober, och oroa sig för den gisslan på upp emot 250 personer, barn, kvinnor och äldre, som med våld fördes till Gazas underjordiska fängelse. Några av dem har i skrivande stund fått återvända till de sina i Israel, efter 7 veckors fångenskap. De utväxlas mot ett stort antal arabiska personer, i första vändan kvinnor och ungdomar, som blivit frihetsberövade i Israel i väntan på åtal för terrorbrott. Dessa personer har, i motsatts till gisslan i Gaza, spärrats in efter mordförsök av judar i Israel, knivhuggning , stenkastning och liknande. Nu släpps de fria, får återvända hem och kan imorgon stöta på den jude som han eller hon tidigare försökt döda. Undrar hur det ska gå?

Israeliska soldater i bön. En jude och en muslim.

Jag är oroad över de stora och ibland våldsamma demonstra-tionerna som återkommande dyker upp runt om i världen. Vad skulle hända om några tusen judar gick ut på stan och ropade: "Döda alla araber! Rensa Israel på araber!" (som utgör ca. 20% av Israels befolkning.) Vi skulle bevittna massmord på stället, det kan jag lova. På judar! Nu skulle detta inte kunna inträffa, det pågående kriget är inte mellan Israel och palestinier utan mellan Israel och Hamas. Men Hamas utnyttjar civilbefolkningen i Gaza för sitt syfte, att svartmåla Israel så mycket det går. 

I själva verket tjänstgör många araber i IDF, Israels armé. Båda muslimska och kristna israeliska araber. Druser i norr har egna förband och beduiner är skickliga spanare i öknen. Med risk för att vissa läsare tror att jag driver med dem vågar jag påstå att de israeliska araberna har det bättre än de flesta araber i Israels grannländer. Bättre sjukvård, utbildning, ekonomi, karriärmöjligheter osv. 

Till sist vill jag också uttrycka oro för oss själva, Israels vänner, för vår säkerhet här i Sverige. Efter ett dygn av förskräckelse över de otäcka bilderna från det bestialiska anfallet och morden på civila 7 oktober vände som förväntat opinionen mot Israel, och kraven på eldupphör blev högljudda. Hamas visste mycket väl att en attack av det slag de utförde skulle utmynna i ett hårt motdrag från Israel, och de fick vad de ville: ett storkrig. Men media, FN och folkopinionen kräver att Israel ska sluta skjuta. Det kommer de nog inte att göra förrän Hamas stridsförmåga är utplånad.

Mitt förra inlägg på denna blogg, för nästan 5 år sedan (1 jan 2019) avslutades med följande text till ett foto: "Har du förresten tänkt på vad en israelisk soldat kan tänkas be om där han eller hon står vid Kotel - Västra Muren? Att vinna nästa krig? Jag vill tro att han ber om en varaktig fred."

Jag vill avsluta med att citera en banderoll som några judiska ungdomar höll upp vid vägkanten, på ett foto på Instagram, efter att hela världen krävde vapenvila (ceasefire) av Israel. 

Texten löd: "6 oktober it was ceasefire."